Nu när vi börjar närma oss slutet på år 2016 har det blivit dags att sammanfatta året. Det är många som kallar 2016 för ett av de sämsta åren på länge, men för biohacking-rörelsen i Sverige har det varit ett bra år. Här är några av höjd-punkterna.
Biohacking-konferens. Vi höll Sveriges första biohacking-konferens i april i år som blev superlyckat. Under konferensen kunde 200 besökare lyssna på både inhemska och internationella talare berätta om alltifrån bodyhacking till DNA-analysmaskiner och cyborger.
Chipfester. Vi hade en mängd events där ännu fler människor skaffade chippen och nu känner jag mig säker på att svenskarna är de mest chippade folket per capita i världen. Vi chippade både på öppna events och stängda företag-events. Intresset är fortsatt stor för chippen och tillämpningarna börjar komma sakta men säkert. Vi jobbar på att fler ska kunna få chippen och även för fler tillämpningar. Speciellt vill vi under nästa år satsa på att nå ut till de delar av landet som inte tillhör storstadsregionerna och introducera minst en till användbar praktisk tillämpning.
Labbet. Jag skulle utan tvekan säga att biolabbet på Makerspace varit den grenen av svensk biohacking som utvecklades mest under 2016. Allt som hänt i labbet skulle kunna bli ett eget blogginlägg men här kommer istället en snabb sammanfattning: Vi var en grupp som samlades ganska direkt efter biohackingkonferensen och bestämde oss för att prova på PCR. Vi fick lite DNA från en kontakt på Stockholms universitet och började testa och testen gick bra. Under sommaren gjordes det två reportage i svensk media om biolabbet. Dels i Svenska Dagbladet och dels i SVT Rapport. Vi höll därför ett öppet hus för att alla nyfikna efter dessa reportage skulle få se labbet och det dök upp runt 40-50 personer mitt i juli under den initiala Pokémon Go hajpen. Under hösten genomförde vi en workshop-serie i tre delar som del i ett samarbete med iGEM Stockholm där deltagarna under tre workshops fick lära sig att pipettera, tekniker för att odla bakterier och till slut även försöka modifiera bakterier till att börja fluorescera. Vi lyckades inte få fluorescerande bakterier vi det tillfället, men vi lyckades vid ett annat tillfälle när vi testade själva. Strax efter det lyckade försöket lyckades en av medlemmarna även med att analysera en gen med PCR-tekniken. Efter det körde vi workshop-serien ytterligare vid ett tillfälle och är inne på den tredje omgången nu.
Till nästa år planerar vi att köra en CRISPR-workshop, en PCR-workshop och vi kommer även starta upp ett riktigt projekt.
Oavsett projekt känns det som att rörelsen i Sverige börjar få upp bra momentum nu. Vilket betyder att nästa år kommer bli riktigt bra på sätt som jag inte kan föreställa mig eller vill spekulera i. Men om man är intresserad av att följa med i rörelsens utveckling så rekommenderar jag följande sociala medier: Chipster på Facebook, Stockholm Makerspace biolabbet-gruppen på Facebook och nystartade Biohacking.se på Facebook för generella nyhetsuppdateringar kring biohacking-rörelsen. Jag startar en Facebook-sida för biohacking.se för det kommer så många intressanta nyheter ur den här globala rörelsen varje vecka men som inte når tillräckligt många i Sverige eftersom det inte finns bra sätt att sprida nyheterna. Så om du vill hålla dig uppdaterad ska du följa den sidan. Jag får dock flagga för att i skrivande stund är den Facebooksidan fortfarande i uppstartsfasen och är väldigt tom just nu.
Vi syns och hörs på andra sidan året till det året som förhoppningsvis blir ännu bättre än vad det här året var.
Nu på söndag händer det nåt lite unikt. Det kommer hållas en transhumanistisk kulturfestival på Kulturhuset i Stockholm som kallas för Människa + Maskin. Integrationen mellan människa och maskin blir allt mer uppenbar. Det har vi sett inte minst under de senaste årens biohacking- och hårdvaru-trender. Det är en utveckling som man kan uppmuntra men det är en utveckling som också bör diskuteras och värderas.
På söndag kan man komma till Kulturhuset för att lära sig mer om denna utveckling och samtala med andra om denna tekniktrend, bland annat kommer det vara föredrag, filmvisningar, workshops och utställningar. Själv medverkar jag som en av utställarna. Jag kommer ta med mig de tDCSer jag byggt för de som vill testa på lite. Men jag kommer också ta med mig lite labbutrustning och berätta om den viktiga utveckling med amatörbiologi, där vem som helst, oavsett bakgrund välkomnas att experimentera i amatörbiolabb. Självklart kommer jag även att ha med mig chippet i min hand för det som har frågor om det. Jag kanske även kan demonstrera den på nåt roligt sätt.
För två år sen skrev jag ett inlägg om vad biohacking är för nåt. Men allteftersom tiden går utvecklas fältet och jag själv lär mig mer om biohacking. Det är dags för en uppdaterad text om vad biohacking är för nåt. Jag gillar inte att skriva längre texter men jag känner att det är viktigt att ha denna beskrivning dels för att andra ska förstå men även för att dokumentera utvecklingen.
Innan jag börjar själva beskrivning behöver jag understryka att biohacking är ett väldigt flytande fält och saknar exakt definition. Beskrivningen här är min tolkning men det är en tolkning som ändå delas av många inom rörelsen har jag märkt. Det finns personer som har andra uppfattningar av vad biohacking är för nåt.
Biohacking är ett begrepp som omfattar väldigt många olika typer av rörelser och subkulturer. Olika rörelser och personer har oberoende av andra börjat kalla sin aktivitet för biohacking och nu finns det en konsensus att biohacking innefattar en rad till synes olika rörelser, men där alla har en betydande biologisk komponent. De största rörelserna inom begreppet biohacking är de som även kallas för DIYbio, grinder, bodyhacking, quantified self och brainhacking. Alla dessa termer är utbytbara mot termen biohacking. Man kan till exempel tala om att man biohackar sin kropp när man sätter in ett chip i handen eller så kan man också säga man är en grinder för att man satt in ett chip i handen. Man kan biohacka bakterier eller så kan man också modifiera bakterier som en DIYbio-entusiast. Kontexter brukar göra att det egentligen aldrig blir förvirrande vad man pratar om. Personer som håller på med en typ av biohacking brukar ofta också vara intresserad av minst en annan gren av biohacking. Man kanske hackar kroppen genom att försöka optimera sin kost och träna, men man mäter samtidigt puls och sockervärden vilket gör att man hamnar både under bodyhacking- och quantified self-grenen. Förutom en betydande biologisk komponent karakteriseras alla dessa rörelser också av följande minsta gemensamma nämnare.
Amatörer och hobbyister. Man är aktiv inom rörelsen som hobbyist eller amatör. Hur mycket än företagen vill associeras med termen biohacking just skulle jag ge väldigt få företag rätten att få associeras med biohacking-termen. Det finns personer som varit med och byggt upp sina respektive grenar av biohacking-rörelsen och som lägger stor vikt vid punkterna som är beskrivna nedan och därför tycker jag det är helt okej att de använder termen i samband med de företag de driver, men det är väldigt få företag och de flest företag kommer aldrig kunna eller vilja driva sina företag efter punkterna som finns beskrivna här och därför tycker jag inte heller att de ska associeras med biohacking.
Nyfikenhet och fokus på experimenten. Det är experimenten som är det viktigaste. Självklart analyserar man resultaten av experimenten men det som driver är nyfikenheten. Man är nyfiken på vad som händer om man gör ett visst experiment. Man är öppen för att lära sig genom att testa. Hellre än att sitta och prata teorier tar man hellre tag i saken och testar.
Samarbeten. Man samarbetar gärna. Man utforskar i grupp och därför finns det stabila communities bakom varje rörelse där många människor bidrar med en liten del som driver hela rörelsen framåt.
Delning av kunskap och information. Man tycker att det är viktigt med fri information och man är därför öppen för att dela med sig av information, data, kunskap, ritningar och filer. Den fria information är det som göra att hela ens community kan växa och frodas. Om ens community frodas så frodas även man själv då man får tillbaka sitt community när man ger till det.
Den som är lite vana av andra hacker-rörelser ser att punkterna ovan beskriver vilken hacker-rörelse som helst. Det är alltså en generell beskrivning av hackeretiken. Det är alltså inget nytt att dessa punkter även gäller för biohackare. Skillnaden är den betydande biologiska komponenten. Ovanstående punkter beskriver varför biohacking är så diversifierad men också vilka gemensamma nämnare det finns för alla olika grenar. Nedan beskriver jag de största grenarna av biohacking-rörelsen närmare.
Grinder. En hackerrörelse som går ur på att man opererar in teknik in i sin egen kropp. Chippen som har blivit riktigt trendiga och faller under denna gren av biohacking-rörelsen. Men de som gör detta som riktiga hackers operera själv in tekniken i sig själv och är man riktigt hardcore utvecklar man till och med tekniken som opereras in. Grinders har nära relation med body modification-rörelsen (tänk piercing och tatueringar) och rörelserna flyter in i varandra men där body modification handlar om att modifiera kroppen av främst estetiska skäl handlar grinder om att modifiera kroppen av funktionella anledningar. Grinders använder sina kroppar för att experimentera på och målet är att förbättra människan med teknik. Självklart har grinders nära relation med transhumanism.
DIYbio. Termen står för Do-it-Yourself biology. Den enda, vad jag känner till, grenen av biohacking-rörelsen som inte endast fokuserar på hela eller delar av människokroppen. Fokus ligger istället på DNA, mikroorganismer och annat biologisk som faller under bioteknik. Den moderna formen av DIYbio har sina rötter i hacker-eventen SuperHappyDevHouse där man började med jätteenkla DNA-experiment 2005 respektive i tävlingen i syntetisk biologi som kallas för iGEM, en tävling som jag nämnt otaliga gånger i andra bloggposter. Det var personer med rötter i dessa två organisationer som mellan 2005 och 2010 mest aktivt drev DIYbio-rörelsen framåt. Meredith L. Patterson från SuperHappyDevHouse författade bland annat ”A Biopunk Manifesto” (se videon nedan) och Mackenzie Cowell med rötter i iGEM-tävligen är medgrundaren till webbsidan och maillistan DIYbio, som blev och är fortfarande den globala träffpunkten för DIYbio-biologer.
När de första biolabben invigdes i USA 2010 (Biocurious på västkusten och Genspace på östkusten) tog rörelsen ny fart. Samma år lanserades openPCR. PCR är en av de viktigaste maskinerna i ett labb och openPCR utvecklades som en open source-version av en PCR-maskin av hackare med anknytning till biolabbet Biocurious. openPCR har haft en central betydelse för rörelsen och det går nu att hitta en openPCR-maskin i majoriteten av de över hundra community-labbar som finns runt om i världen idag (inklusive labbet på Stockholm Makerspace).
Quantified Self. Rörelsen som går ut på att logga data om sig själv. Det man mäter är olika aspekter om sig själv eller inom ens egen vardag. Det kan handla om puls, sömnkvalitet, luftfuktighet och så vidare. Experimenten är helt enkelt studier om en viss aspekt om sig själv genom att samla data om den aspekten och analysera resultatet. Till skillnad från vanliga studier finns det bara ett forskningsobjekt och det är man själv. Denna rörelse räknas av vissa som en biohackingrörelse medan andra inte räknar med den som biohacking. Men den har åtminstone en stark koppling till biohackingrörelsen.
Quntified self har en väldigt stor och växande kommersiell aspekt som kommit till genom anknytningen till demokratiseringen av den hårdvaruutveckling som skett det senaste decenniet, speciellt i samband med utvecklingen av Internet of Things. Men det finns en minst lika stor underground-rörelse som bygger sin egen utrustning och utför sina egna studier. Likt många andra idag populära teknikrörelser (bland annat de beskrivna ovan) har den moderna quantified self-rörelsen sina rötter kring mitten av 00-talet när Gary Wolf och Kevin Kelly grundade företaget Quantified Self Labs för att fungera som stöd till rörelsen. Alla som håller på med quantified self har dock inte nödvändigtvis anknytning till detta företag och rörelsen kring företaget.
En person som är värd att nämna i detta sammanhang är också Chris Dancy (som besökte Sverige tidigare i år). Wired har kallat honom för ”World’s most connected man” eftersom han samtidigt använder 500-600 hundra olika verktyg för att mäta saker om sig själv. Data som han sedan använder för att göra förbättringar i sin miljö och livsstil.
Några av de främsta företrädare inom quantified rörelsen är Chris Dancy, Gary Wolf och Kevin Kelly. Knutpunkten för quantified self-rörelsen på internet är webbsidan quantifiedself.com. Här kommer man dock inte att hitta de otaliga undergroundprojekt som finns spridda lite överallt på internet.
Brainhacking. Rörelse där man använder tekniska hjälpmedel och substanser (nootropika) till att förbättra sin kognitiva förmåga. De mer populära teknikerna och metoderna som hackare experimenterar med är transcranial-Direct Current Stimulation (tDCS) och läkemedelssubstanser som Modafinil (receptbelagt i Sverige). Just tDCS är omåttligt populärt i denna rörelse bland annat för att tekniken är väldigt enkel att bygga själv (jag har bland annat byggt en tDCS-låda i ren DIY-stil) och det är ett hett forskningsområde även för professionella forskare. Det finns flera pågående och avslutade studier kring denna teknik, bara i Sverige. Det verkar också som att det inte är helt enkelt att avgöra om tekniken verkligen har en effekt eller inte. Min uppskattning är att 50% av studierna kommer fram till att det finns en effekt och 50% kommer fram till att det inte har en effekt. Vilket bara gör hackarna blir ännu mer nyfikna på att testa själva. Det finns en Reddit-sida där hackare som bygger eller använder tDCS utbyter erfarenheter kring tekniken och användningen av tDCS.
En tDCS-pryl som jag hackade ihop själv.
Andra tekniska verktyg som är populära inom denna rörelse är tACS (som tDCS fast med växelström), TMS (som tDCS fast med magnetism) och EEG (sensorer som att läsa av hjärnvågor).
Den andra stora delen av brainhacking är att använda nootropika, som på engelska också kallas för smart drugs. Nootropika är läkemedel som förbättrar den kognitiva förmågan i ett specifikt avseende. Jag har dock ingen större erfarenhet av nootropika. Den enda nootropikan jag fick möjlighet att testa smakade så illa att jag inte kunde få ner allt.
Jag känner inte till några företrädare för denna rörelse som haft en betydande roll för rörelsen. Rörelsen verkar vara väldigt spridd bland enskilda personer. Knutpunkten för de som håller på med tDCS är dock Reddit-sidan som nämns ovan.
Bodyhacking. En del av biohacking-rörelsen jag är minst insatt i men gissningsvis den största rörelsen beroende på hur man definierar den. Det finns ingen bra konsensus för vad som ingår i termen. Vissa använder den som en term för alla rörelser som på ett eller annat sätt syftar till att förbättra människans förmågor (alltså bland annat alla ovanstående beskrivna rörelser, förutom DIYbio). Andra använder den enbart för de som genom experimenterande med träning, kost och tillskott optimerar sin hälsa, fysik och hormonella balans. Men vare sig man använder termen som i det första fallet eller det andra så skulle det innebära att denna gren av biohacking är den största sett till antal människor som utövar den (med tanke på hur många människor som har träning och hälsosam kost som livsstil). Det blir lite mer komplicerat av att det är väldigt få av dessa träningsmänniskor som pratar om biohacking. Frågan blir då om man ens räknar dessa människor som biohackare när de själv troligen knappt är medvetna om termen.
Precis som med brainhacking-rörelsen finns det inga direkta företrädare om man inte räknar med de otaliga mer eller mindre kända personligheter som predikar träning och hälsosam kost. Knutpunkter för livsstilstränande finns det otaliga av på internet. Jag känner dock inte till någon som även uttalat anknyter till biohacking.
Slutord
Bra jobbat om du lyckades ta dig ända hit! Du måste verkligen vara intresserad av allt som faller under termen biohacking!
Jag vill avsluta detta långa inlägg med att säga att jag troligen kommer göra djupdykningar i vissa av dessa grenar. Åtminstone grinder och DIYbio kommer behandlas separat. Dessa två har dessutom haft störst betydelse i Sverige sen vi startade Bionyfiken. Men brainhacking har fått alldeles för lite uppmärksamhet av oss. Vi vet att intresset för hjärnan är stor i Sverige, både bland amatörer och professionella och jag ska försöka råda bot på det. Bland annat genom att utveckla en tDCS som faktiskt går att sälja (många av er har efterfrågat en sådan) men även genom att arrangera meetups med fokus på hjärnan nästa år.
Om någon undrar vilka av dessa grenar jag håller på med så kommer svaret nu. Främst håller jag på med DIYbio. Jag var med och koordinerade när vi byggde Sveriges första community-biolabb i Stockholm Makerspace. Sedan blev jag ansvarig för den och har sedan dess varit med och arrangerat workshops i labbet och nyligen lyckades vi skapa lysande bakterier och analysera DNA. Snart kommer vi hålla workshops i CRISPR och starta ett riktigt projekt som vi kommer jobba med. Alla är välkomna att vara med dock.
Jag har även satt in chippet och genom projektet jag kallar för Chipster.nu försöker jag sprida information om chippet, svara på frågor och arrangera events där man kan chippa sig. Jag tycker det är ett spännande teknikområde med mycket potential men jag är långt ifrån en grinder.
I övrigt håller jag koll på vikt (dagligen) och kommer börja mäta puls och tryck snart också. Mest för att ha koll men är lite nyfiken på om man kan få någon vettig information ur datan. Jag är öppen för att börja mäta blodsocker även fast jag inte har diabetes, och jag skulle vilja kunna mäta D-vitamin-nivåer på mig själv för att se om det gör någon skillnad att ta D-vitamin-tillskott över vinterhalvåret. Dessa är framtida projekt.
I perioder brukar jag även träna väldigt mycket, sköta om min kost och ta tillskott. Men likt många andra började jag inte träna för biohackings skull utan för hälsans skull och anser mig inte vara en hackare i det avseendet.
Jag tror vi alla ur ett eller annat avseende gör saker som skulle kunna klassas som biohacking, inte minst för att vi alla är biologiska varelser som bryr oss om vår hälsa, och många av oss vill kunna leva lite längre och vara friskare lite längre. Då gör vi som amatörer saker (experiment) som har en betydande biologisk komponenten (biohacking!!). Men samtidigt är det viktigt att inse att biohackare eller hackare är inte en term man kan sätta på sig själv, det är en term andra sätter på en när man förtjänar det. Det är så det funkar i ödmjuka rörelser som hackerrörelser är.
Antalet människor i Sverige som skaffar ett just nu är väldigt stort och då blir problemen också allt mer uppenbara. Ett problem grundar sig i att man inte så bra koll på chippets funktioner. Speciellt den funktionen som försätter hela chippet i ett permanent read-only-tillstånd. Det är alltså en funktion på chippet som, om den den aktiveras, låser ned chippet så att man permanent bara kan läsa chippet men inte skriva nåt till chippet. Det finns inget känt sätt att återställa chippet så att man även kan börja skriva till det igen. Man får helt enkelt plocka ut det och sätta in ett nytt. Och det är därför jag skriver denna varning, var försiktig när du leker runt med chippet! Den har en hel del funktioner som inte är uppenbart om man inte är påläst.
Det går till exempel att lägga på ett lösenord på chippet så att varje gång den läses av så måste man skriva in lösenordet. Detta är inte samma sak som att aktivera read-only-funktionen och jag antar att det är lätt att göra misstaget att tro att read-only är nån sån funktion. Men det är det inte!
Bilden nedan är från en av de mest kända apparna för att skriva och läsa till NFC-taggar. Den heter TagWriter och har utvecklats av företaget NXP. Om man aldrig går in i den delen som heter ”Protect tags” så är man säker.
Om du har råkat låsa ditt chip kontakta den piercing-studion som satte in chippet. Vissa av dem erbjuder gratis utplockning av chippet.
Under november kör vi vår workshops-serie igen. Det blir tre stycken. Den första lägger den viktigaste grunden, vilket är att kunna hantera en pipett. I den andra workshopen lär man sig hur bakterier odlas och olika tekniker för att ta prover från olika ytor och i den tredje visar vi hur man får bakterier att börja lysa. Igår lyckades vi också genomföra en komplett analys av en gen som vi människor har som hjälper oss att känna vissa bittra smaker. En workshop i hur man analyserar DNA kommer därför också komma snart. Vi har också börjat planera för en workshop i den nya spännande tekniken som kallas för CRISPR. Vill man få bakterier att lysa, lära sig analysera DNA eller gå på CRISPR-workshopen behöver man åtminstone ha gjort första workshopen. Så signa upp er om ni vill göra dessa!
Nedan finns mer information om datum, tider och hur man anmäler sig. Observera att du behöver vara medlem i Stockhom Makerspace för att kunna göra workshopsen.
Dåså! Vi har länge pratat om det. Nu äntligen lyckades vi modifiera DNAt för E.coli-bakterier så att bakterierna började lysa!
Vi sa för flera månader sen att vi skulle göra det här experimentet i samarbete med iGEM Stockholm under en workshop. Denna workshop höll vi i söndags förrförra veckan (16e oktober). Tyvärr lyckades vi inte få några lysande bakterier då. Men i söndags förra veckan (23e oktober) var vi ett litet gäng nere på Makerspace för att försöka igen. Jag såg ganska direkt vad vi hade gjort för fel första gången. Bakterierna från orginalprovet hade klumpat sig i botten av Eppendorf-tuben så vi hade troligen inte fått med några bakterier alls första gången. Vi gav bakterierna även längre tid på sig att uttrycka antibiotika-resistenta genen. Det löste problemet och nedan kan man se resultatet av de lysande bakterierna.
Det har tagit en lång tid att komma hit. Resa har varit lång. För mig började den till och med innan vi startade Bionyfiken. Men de senaste två åren har vi jobbat hårt. Tack vare Stockholm Makerspace lyckades vi bygga upp Sveriges första öppna biolabb och nu kan vi tack vare samarbetet med iGEM Stockholm börja lära människor grundläggande labbteknik. Det här är början på en ny fas. Saker kommer definitivt bli mycket mer intressanta från och med nu.
Vi har i flera månader jobbat med iGEM Stockholm för att kunna ge en uppsättning workshops där vi lär ut grunderna för olika vanliga tekniker som man använder i biolabbar. Det är tre olika workshops och vi vill att man gör de två första för att man ska få göra den tredje. Och det är helt enkelt för att den tredje är lite mer avancerad och de två första lägger grunderna för den tredje.
Nedan följer information man behöver veta för att kunna vara med på workshopen och beskrivning av varje workshop.
Man måste vara 16 år för att bli medlem på Stockholm Makerspace och för att få gå på dessa workshops.
Det tillkommer en avgift på mellan 100-200 kr för varje workshop. Denna avgift går uteslutande till inköp av material och utrustning som behövs för workshopen
För de två första workshopen kan man välja om man vill göra dem på förmiddagen eller på eftermiddagen. Så dubbelkolla vilken tid du bokar.
För att göra den tredje workshopen måste man ha gjort de två första.
Pipettering och mikroskopi.
Datum för workshop: 2a oktober
Anmälan: Kl 10-13 eller kl 14-17.
Avgift: 100kr
Antal platser: 32 stycken
Pipettering är nåt man gör hela tiden i ett biolabb. Det är inte speciellt svårt men man behöver ha gjort det ett par gånger för att få en känsla för det. Det finns också en del olika saker att tänka på vid olika situationer. En biohackare behöver kunna hantera sin pipett som en snickare hanterar sin hammare. Deltagarna får testa på att pipettera karamellfärg i serier dels för att få känsla för pipettering och dels lära sig seriespäda. En spektrofotometer används för att bekräfta resultaten.
Mikroskopet är ett landmärke inom bioteknik. Även om det gamla klassiska ljusmikroskop inte används så mycket längre inom forskning kan man fortfarande använda dem för enkel karakterisering av biologiska mikrostrukturer så som bakterier.
Det blir även en teoretisk introduktion och en genomgång av säkerhet i labbet.
Odla bakterier
Datum för workshop: 9e oktober
Anmälan: Kl 10-13 eller 14-17.
Avgift: 200 kr
Antal platser: 32 stycken
Bakterier är bioteknikens arbetshästar eller dess mikroprocessorer om man så vill. När man vet vad man vill göra använder man ofta bakterier för att få jobbet gjort. Det är därför viktigt att kunna odla bakterier så effektivt som möjligt och det finns en del tekniker för att få jobbet gjort. I den här workshopen får deltagarna gå ut och ta sina egna prover från naturen. Sedan odlar man dessa på egen förberedd näringslösning. Det kommer finnas möjlighet att kommta tillbaka dagen efter för att kolla på resultaten. Annars postar vi bilder av resultaten på internet. Teori ingår såklart.
Programmera lysande bakterier
Datum för workshop: 16e oktober
Anmälan: Kommer senare
Avgift: Kommer senare
Antal Kommer senare
Övrigt: De två första workshopen måste ha genomförts för att man ska få göra denna.
I den sista workshopen får deltagarna testa på det som är grunden för det som kallas syntetisk biologi. Syntetisk biologi är programmering för biologi och används för att programmera bakterier och andra celler att göra det man programmerar in i deras genetiska kod. För att demonstrera tekniken kommer vi koda bakterier till att bli självlysande i blått- eller ultraviolettljus.
iGEM Stockholm
iGEM är en internationell tävling i (framförallt) syntetisk biologi för gymnasieelever, högskolestudenter och biohacking- och communitylabbar runt om i världen. I Stockholm finns det ett lag med studenter från KTH, KI och Konstfack. Tävlingen avgörs i en stor final som hålls i Boston i USA i slutet av oktober. Dessa workshops har utformats och arrangeras i samarbete med iGEM Stockholm. Eftersom de behöver presentera resultaten av sina insatser i att utforma dessa workshops måste de arrangeras så snart som möjligt så att laget hinner skriva ned resultaten. Det är därför de arrangeras med kort varsel. Men vi vill gärna ställa upp för iGEM Stockholm när de ändå tog på sig att utforma tre stycken separata kvalitativa workshops åt oss. Vi hoppas ni har överseende med detta.
Vi i Stockholm invigde vårt labb under våren förra året. Nyligen startades arbetet med att bygga ett biolabb i Göteborg, och bara under de två senaste veckorna har jag fått en förfrågan från Linköping och en från Malmö om tips, råd och erfarenheter om hur man startar ett biolabb. Det verkar som att intresset äntligen vaknat för att starta fler biolabb. Så här kommer en sammanfattning av mina erfarenheter och råd om man vill starta ett biolabb. Vill du starta ett i din stad ska du läsa den här texten, om du fortfarande är sugen på att anta utmaningen kan du kontakta mig för vidare råd och vägledning.
1. Försök inte starta ett labb ensamt. Det största misstaget jag gjorde var att jag försökte driva hela grejen själv. Det föll väldigt platt. Det här är inte bara helt nytt, det är dessutom svårt att få tag i utrustning och material, det kräver en del kunskaper som en genomsnittsperson inte besitter och det finns en del motstånd och skepticism mot idén att amatörer ska hålla på med molekylärbiologi. I en grupp delar man på bördan, kan driva varandra och har tillgång till ett större nätverk av människor. De olika roller som man faller i eller bestämmer hjälper mycket.
2. Ordna en lokal. Att hacka DNA och bakterier är en väldigt fysisk grej. Man behöver vara någonstans. Det behöver inte vara stort. Några av de bästa DIYbio-grupperna i världen har bland de minsta labben rent areamässigt. Vi i Stockholm har 36m² och det är troligen en av de största DIYbio-labben i världen. Att ordna lokal kommer troligen vara den svåraste biten med att komma igång. Priotera denna fråga högt redan från början. Mer om denna fråga i punkten om pengar. I Stockholm har vi löst det genom att vi är en del av Stockholm Makerspace. Så här ser vårt labb ut. Ovanligt stort för ett amatörlabb.
3. Nätverka. Som nämns i punkt 1 är det ganska svårt att få ta i utrustning och material (till skillnad från andra klassiska makergrenar). För att få tag i saker utan att behöva lägga flera årslöner på att köpa in sakerna så behöver man känna folk (som känner folk) som kan donera utrustning (och material). I Stockholm hade vi turen att vi redan från första dagen fick bra support av enskilda forskare på universiteten och hade andra i våra nätverk med bra kontakter. Tack vare vårt kontaktnätverk har vi fått donerat utrustning för hundratusentals kronor. Hitta en eller flera forskare på närmaste universitet eller högskolan. Någon som självmant vill hjälpa och stötta. Någon som säger till när universitet eller nåt företag vill slänga saker. Och som även kan ge råd rent kunskapsmässigt om hur man utför specifika experiment.
4. Skaffa utrustning. Ett biolabb är väldigt utrustningskrävande. Utan utrustningen blir det inget biolabb. Olika sätt att skaffa utrustning är:
Hitta företag och universitet som kan donera (som nämns ovan)
Köp billigare alternativ på internet. Här finns det olika alternativ. Man kan köpa open source hårdvara, leta på blocket/Ebay/Alibaba eller köpa från företag som säljer utrustning för skolor.
Bygg din egen utrustning. Eftersom det finns massa open source-hårdvara finns även deras ritningar som man kan använda. Kräver att man har tid och en del kunskap i elektronik, 3D-printing och i hur en laserskärare fungerar.
Här har vi varit på Stockholms universitet och tömt ett av deras lager.
5. Hur man löser pengarfrågan. Den största och svåraste kostnaden kommer vara hyran för en lokal. Vi i Stockholm hade turen att Stockholm Makerspace hade plats och ville ha med oss i deras verksamhet. Det är en varm rekommendation att hitta en annan organisation i din stad som kan husera verksamheten. Ett makerspace är att rekommendera men det kan vara andra organisationer också. Kanske ett museum, utbildningsorganisation eller till och med ett företag. Ni får någonstans att vara och de får fler besökare. Men akta så de inte ställer orimliga krav på er. Ni ska inte jobba för dem och ni ska bestämma över er verksamhet.
Pengar för utrustning och material kan man få in genom att ordna workshops och ta betalt för material och utrustning som kommer behövas under workshopen. Utrustningen och materialet kan sedan användas för andra projekt. Det är så vi jobbar i Stockholm.
Man kan såklart även försöka få in sponsorer, men det är tid- och energikrävande och väldigt svårt att hitta företag som är intresserade. Och återigen, akta så de inte ställer orimliga krav på er. Ni ska inte behöva jobba för dem och ni ska bestämma över er verksamhet. Ofta vill sponsorer hellre ge material eller utrustning från det egna utbudet än pengar. Det kan vara okej. Det är upp till er själva att bestämma om det känns rimligt. I Stockholm har vi inte lagt speciellt mycket tid på att leta sponsorer och har aldrig haft några sponsorer för biolabbet.
6. Juridiken. Du behöver inget tillstånd eller certifikat för verksamheten så länge du inte modifierar organismer. För PCR behöver du till exempel inga tillstånd. Så fort du vill modifiera en organism finns det ett regelverk att ta hänsyn till. Det är olika myndigheter som har ansvaret beroende på vad det är du vill modifiera. För oss som biohackare är det Arbetsmiljöverkets ansvarsområde som är den relevanta. Det finns fyra olika säkerhetsnivåer. För de två lägsta behöver man bara anmäla att man håller på med verksamheten. Jag har bäst koll på den lägsta nivån för det är den jag ansökte för vårt labb. Det finns ett förenklat formulär om man bara vill ha den lägsta nivån. Man följer dokumentet och genomför en utredning för att vara säker på att inget kan släppas ut i miljön. När man genomfört utredningen skickar man in en anmälan till Arbetsmiljöverket som kan följa upp med följdfrågor. När de är nöjda kommer de skicka en bekräftelse på att ni fått in er anmälan. Sedan kan man till exempel modifiera E.coli till att självlysa.
7. Hitta samarbeten. En av anledningarna till att vi kan göra väldigt mycket under relativt kort tid är i min åsikt de samarbeten vi har med andra organisationer där vi delar gemensamma intressen. Om det finns ett iGEM-lag i staden är det ett givet samarbete. Vi samarbetar med Stockholms iGEM-lag. Tack vare dem kan vi erbjuda flera workshops under våren som vi omöjligen hade hunnit med annars. Och de får material på saker de kan visa upp i tävlingen att de har gjort. Vi har också ett samarbete med iGEM i Uppsala (som vi dock inte riktigt kommit igång med). Tack vare ett samarbete med forskarnätverket Stockholm RNA club hoppas vi kunna ge workshops i hur man använder tekniken CRISPR kring årsskiftet. De bidrar med kunskap, rådgivning, protokoll och vi sköter det praktiska.
8. Experimenten att börja med. Till sist behöver ett biohackinglabb experimentera, annars blir det mer en diskussionsklubb än ett labb. Man ska definitivt inte ha bråttom. Bättre att det är säkert och genomtänkt än det motsatta. Givna experiment i unga biohackinglabb är DNA-analyser med PCR och transformera (modifiera) bakterier till att självlysa. Andra saker man kan testa är att rena proteiner från bakterier eller lära sig mer om mikroskopi. Vad vi har märkt är att nybörjare har svårt för att hantera en pipett i början så vi kommer ha en inledande workshop där vi visar hur en pipett funkar, hur man seriespäder osv (denna sker i samarbete med iGEM).
Vår PCR-maskin. Den används när man bland annat vill analysera DNA.
9. Organisation och driv. Det kan vara lätt att börja starkt men tappa momentum allt eftersom tiden går och man stöter på hinder och andra motgångar. Det är bra om det finns en eller några få som ser till arbetet kommer framåt, driver och peppar. Den som tar initiativ till att ett datum bestäms för nästa träff, som pushar och påminner de aktiva att komma på möten osv. Se också till att ni har ett enkelt sätt att hålla kontakten och hålla er uppdaterade om vad som händer. Alla kan inte alltid vara med på allt. Vi i Stockholm har en Facebook-grupp som vi använder från alltifrån nyheter till att boka möten och ställa frågor om experiment. I Göteborg har de en maillista.
Den senaste tiden har trycket på oss att ordna nya chip-events varit stort över nästan hela landet. Jag kommer därför sitta och planera för några nya events runt om i landet. Mer information kommer nästa vecka, men de planerade städerna är Stockholm, Göteborg, Malmö och någonstans i norra Sverige, troligen Umeå. Som vanligt om man är intresserad av att bli chippad ska man använda formuläret på chipster.nu. Men jag kommer också annonsera det i chipster.nus Facebook-grupp.
Föresten, kan också tillägga att jag vill dokumentera och dela av mig av det mesta jag gör inom chip-sfären. Men att använda bloggen och Facebook för alla småsaker riskerar att bli spammigt. Kommer börja använda Snapchat och Instagram för de mindre nyheterna och andra tillfällena jag gör nåt litet kring chippen. Ni som har Snapchat vet hur det funkar:
Det har skrivit några artiklar om chippning i svensk media senaste tiden (StockholmDirekt och Alltomstockholm.se) så det droppar in nya människor på den här sidan just nu. Jag vill därför bara kort ge er länkarna ni behöver bry er om:
1. Allt om RFID-implantat. En FAQ som besvarar de vanligast förekommande frågorna om chippen.
2. Chipster.nu. Projektet som helt och hållet är avsett för chippen. Bland annat genom att pusha företag att anpassa sina system och göra det lättare för de som vill chippa sig att chippa sig. Är ett projekt i ständig utveckling och anpassas efter trender, efterfrågan och supportbehov. Finns även en blogg på chipster.nu som kommer djupdyka i ämnen som är kan tänkas intressera chippade.
3. Chipster.nu’s Facebook-sida. Garanterat att allt som någonsin kommer hända inom chip-världen kommer det skrivas om i den gruppen. Så man alltid kan hålla sig uppdaterad.
