Publicerad 2 kommentarer

Uppdaterad: Vad är biohacking för nåt?

För två år sen skrev jag ett inlägg om vad biohacking är för nåt. Men allteftersom tiden går utvecklas fältet och jag själv lär mig mer om biohacking.  Det är dags för en uppdaterad text om vad biohacking är för nåt. Jag gillar inte att skriva längre texter men jag känner att det är viktigt att ha denna beskrivning dels för att andra ska förstå men även för att dokumentera utvecklingen.

Innan jag börjar själva beskrivning behöver jag understryka att biohacking är ett väldigt flytande fält och saknar exakt definition. Beskrivningen här är min tolkning men det är en tolkning som ändå delas av många inom rörelsen har jag märkt. Det finns personer som har andra uppfattningar av vad biohacking är för nåt.

Biohacking är ett begrepp som omfattar väldigt många olika typer av rörelser och subkulturer. Olika rörelser och personer har oberoende av andra börjat kalla sin aktivitet för biohacking och nu finns det en konsensus att biohacking innefattar en rad till synes olika rörelser, men där alla har en betydande biologisk komponent. De största rörelserna inom begreppet biohacking är de som även kallas för DIYbio, grinder, bodyhacking, quantified self och brainhacking. Alla dessa termer är utbytbara mot termen biohacking. Man kan till exempel tala om att man biohackar sin kropp när man sätter in ett chip i handen eller så kan man också säga man är en grinder för att man satt in ett chip i handen. Man kan biohacka bakterier eller så kan man också modifiera bakterier som en DIYbio-entusiast. Kontexter brukar göra att det egentligen aldrig blir förvirrande vad man pratar om. Personer som håller på med en typ av biohacking brukar ofta också vara intresserad av minst en annan gren av biohacking. Man kanske hackar kroppen genom att försöka optimera sin kost och träna, men man mäter samtidigt puls och sockervärden vilket gör att man hamnar både under bodyhacking- och quantified self-grenen. Förutom en betydande biologisk komponent karakteriseras alla dessa rörelser också av följande minsta gemensamma nämnare.

Amatörer och hobbyister. Man är aktiv inom rörelsen som hobbyist eller amatör. Hur mycket än företagen vill associeras med termen biohacking just skulle jag ge väldigt få företag rätten att få associeras med biohacking-termen. Det finns personer som varit med och byggt upp sina respektive grenar av biohacking-rörelsen och som lägger stor vikt vid punkterna som är beskrivna nedan och därför tycker jag det är helt okej att de använder termen i samband med de företag de driver, men det är väldigt få företag och de flest företag kommer aldrig kunna eller vilja driva sina företag efter punkterna som finns beskrivna här och därför tycker jag inte heller att de ska associeras med biohacking.

Nyfikenhet och fokus på experimenten. Det är experimenten som är det viktigaste. Självklart analyserar man resultaten av experimenten men det som driver är nyfikenheten. Man är nyfiken på vad som händer om man gör ett visst experiment. Man är öppen för att lära sig genom att testa. Hellre än att sitta och prata teorier tar man hellre tag i saken och testar.

Samarbeten. Man samarbetar gärna. Man utforskar i grupp och därför finns det stabila communities bakom varje rörelse där många människor bidrar med en liten del som driver hela rörelsen framåt.

Delning av kunskap och information. Man tycker att det är viktigt med fri information och man är därför öppen för att dela med sig av information, data, kunskap, ritningar och filer. Den fria information är det som göra att hela ens community kan växa och frodas. Om ens community frodas så frodas även man själv då man får tillbaka sitt community när man ger till det.

Den som är lite vana av andra hacker-rörelser ser att punkterna ovan beskriver vilken hacker-rörelse som helst. Det är alltså en generell beskrivning av hackeretiken. Det är alltså inget nytt att dessa punkter även gäller för biohackare. Skillnaden är den betydande biologiska komponenten. Ovanstående punkter beskriver varför biohacking är så diversifierad men också vilka gemensamma nämnare det finns för alla olika grenar. Nedan beskriver jag de största grenarna av biohacking-rörelsen närmare.

Grinder. En hackerrörelse som går ur på att man opererar in teknik in i sin egen kropp. Chippen som har blivit riktigt trendiga och faller under denna gren av biohacking-rörelsen. Men de som gör detta som riktiga hackers operera själv in tekniken i sig själv och är man riktigt hardcore utvecklar man till och med tekniken som opereras in. Grinders har nära relation med body modification-rörelsen (tänk piercing och tatueringar) och rörelserna flyter in i varandra men där body modification handlar om att modifiera kroppen av främst estetiska skäl handlar grinder om att modifiera kroppen av funktionella anledningar. Grinders använder sina kroppar för att experimentera på och målet är att förbättra människan med teknik. Självklart har grinders nära relation med transhumanism.

Några företrädare inom grinder-rörelsen är Kevin Warwick, Tim Cannon, Amal Graafstra och Lepht Anonym. Den främsta knutpunkten för grinders är webbsidan biohack.me.

OBS! Blod förekommer i vissa av länkarna ovan!

DIYbio. Termen står för Do-it-Yourself biology. Den enda, vad jag känner till, grenen av biohacking-rörelsen som inte endast fokuserar på hela eller delar av människokroppen. Fokus ligger istället på DNA, mikroorganismer och annat biologisk som faller under bioteknik. Den moderna formen av DIYbio har sina rötter i hacker-eventen SuperHappyDevHouse där man började med jätteenkla DNA-experiment 2005 respektive i tävlingen i syntetisk biologi som kallas för iGEM, en tävling som jag nämnt otaliga gånger i andra bloggposter. Det var personer med rötter i dessa två organisationer som mellan 2005 och 2010 mest aktivt drev DIYbio-rörelsen framåt. Meredith L. Patterson från SuperHappyDevHouse författade bland annat ”A Biopunk Manifesto” (se videon nedan) och Mackenzie Cowell med rötter i iGEM-tävligen är medgrundaren till webbsidan och maillistan DIYbio, som blev och är fortfarande den globala träffpunkten för DIYbio-biologer.

När de första biolabben invigdes i USA 2010 (Biocurious på västkusten och Genspace på östkusten) tog rörelsen ny fart. Samma år lanserades openPCR. PCR är en av de viktigaste maskinerna i ett labb och openPCR utvecklades som en open source-version av en PCR-maskin av hackare med anknytning till biolabbet Biocurious. openPCR har haft en central betydelse för rörelsen och det går nu att hitta en openPCR-maskin i majoriteten av de över hundra community-labbar som finns runt om i världen idag (inklusive labbet på Stockholm Makerspace).

Några av de främsta företrädarna inom DIYbio-rörelsen är Josiah Zayner, Thomas Landrain, Ellen Jorgensen och Cathal Garvey. Knutpunken för DIYbio-rörelsen på internet är maillistan på DIYbio.org.

Quantified Self. Rörelsen som går ut på att logga data om sig själv. Det man mäter är olika aspekter om sig själv eller inom ens egen vardag. Det kan handla om puls, sömnkvalitet, luftfuktighet och så vidare. Experimenten är helt enkelt studier om en viss aspekt om sig själv genom att samla data om den aspekten och analysera resultatet. Till skillnad från vanliga studier finns det bara ett forskningsobjekt och det är man själv. Denna rörelse räknas av vissa som en biohackingrörelse medan andra inte räknar med den som biohacking. Men den har åtminstone en stark koppling till biohackingrörelsen.

Quntified self har en väldigt stor och växande kommersiell aspekt som kommit till genom anknytningen till demokratiseringen av den hårdvaruutveckling som skett det senaste decenniet, speciellt i samband med utvecklingen av Internet of Things. Men det finns en minst lika stor underground-rörelse som bygger sin egen utrustning och utför sina egna studier. Likt många andra idag populära teknikrörelser (bland annat de beskrivna ovan) har den moderna quantified self-rörelsen sina rötter kring mitten av 00-talet när Gary Wolf och Kevin Kelly grundade företaget Quantified Self Labs för att fungera som stöd till rörelsen. Alla som håller på med quantified self har dock inte nödvändigtvis anknytning till detta företag och rörelsen kring företaget.

En person som är värd att nämna i detta sammanhang är också Chris Dancy (som besökte Sverige tidigare i år). Wired har kallat honom för ”World’s most connected man” eftersom han samtidigt använder 500-600 hundra olika verktyg för att mäta saker om sig själv. Data som han sedan använder för att göra förbättringar i sin miljö och livsstil.

Några av de främsta företrädare inom quantified rörelsen är Chris Dancy, Gary Wolf och Kevin Kelly. Knutpunkten för quantified self-rörelsen på internet är webbsidan quantifiedself.com. Här kommer man dock inte att hitta de otaliga undergroundprojekt som finns spridda lite överallt på internet.

Brainhacking. Rörelse där man använder tekniska hjälpmedel och substanser (nootropika) till att förbättra sin kognitiva förmåga. De mer populära teknikerna och metoderna som hackare experimenterar med är transcranial-Direct Current Stimulation (tDCS) och läkemedelssubstanser som Modafinil (receptbelagt i Sverige). Just tDCS är omåttligt populärt i denna rörelse bland annat för att tekniken är väldigt enkel att bygga själv (jag har bland annat byggt en tDCS-låda i ren DIY-stil) och det är ett hett forskningsområde även för professionella forskare. Det finns flera pågående och avslutade studier kring denna teknik, bara i Sverige. Det verkar också som att det inte är helt enkelt att avgöra om tekniken verkligen har en effekt eller inte. Min uppskattning är att 50% av studierna kommer fram till att det finns en effekt och 50% kommer fram till att det inte har en effekt. Vilket bara gör hackarna blir ännu mer nyfikna på att testa själva. Det finns en Reddit-sida där hackare som bygger eller använder tDCS utbyter erfarenheter kring tekniken och användningen av tDCS.

En tDCS-pryl som jag hackade ihop själv.
En tDCS-pryl som jag hackade ihop själv.

Andra tekniska verktyg som är populära inom denna rörelse är tACS (som tDCS fast med växelström), TMS (som tDCS fast med magnetism) och EEG (sensorer som att läsa av hjärnvågor).

Den andra stora delen av brainhacking är att använda nootropika, som på engelska också kallas för smart drugs. Nootropika är läkemedel som förbättrar den kognitiva förmågan i ett specifikt avseende. Jag har dock ingen större erfarenhet av nootropika. Den enda nootropikan jag fick möjlighet att testa smakade så illa att jag inte kunde få ner allt.

Jag känner inte till några företrädare för denna rörelse som haft en betydande roll för rörelsen. Rörelsen verkar vara väldigt spridd bland enskilda personer. Knutpunkten för de som håller på med tDCS är dock Reddit-sidan som nämns ovan.

Bodyhacking. En del av biohacking-rörelsen jag är minst insatt i men gissningsvis den största rörelsen beroende på hur man definierar den. Det finns ingen bra konsensus för vad som ingår i termen. Vissa använder den som en term för alla rörelser som på ett eller annat sätt syftar till att förbättra människans förmågor (alltså bland annat alla ovanstående beskrivna rörelser, förutom DIYbio). Andra använder den enbart för de som genom experimenterande med träning, kost och tillskott optimerar sin hälsa, fysik och hormonella balans. Men vare sig man använder termen som i det första fallet eller det andra så skulle det innebära att denna gren av biohacking är den största sett till antal människor som utövar den (med tanke på hur många människor som har träning och hälsosam kost som livsstil). Det blir lite mer komplicerat av att det är väldigt få av dessa träningsmänniskor som pratar om biohacking. Frågan blir då om man ens räknar dessa människor som biohackare när de själv troligen knappt är medvetna om termen.

Precis som med brainhacking-rörelsen finns det inga direkta företrädare om man inte räknar med de otaliga mer eller mindre kända personligheter som predikar träning och hälsosam kost. Knutpunkter för livsstilstränande finns det otaliga av på internet. Jag känner dock inte till någon som även uttalat anknyter till biohacking.

Slutord
Bra jobbat om du lyckades ta dig ända hit! Du måste verkligen vara intresserad av allt som faller under termen biohacking!

Jag vill avsluta detta långa inlägg med att säga att jag troligen kommer göra djupdykningar i vissa av dessa grenar. Åtminstone grinder och DIYbio kommer behandlas separat. Dessa två har dessutom haft störst betydelse i Sverige sen vi startade Bionyfiken. Men brainhacking har fått alldeles för lite uppmärksamhet av oss. Vi vet att intresset för hjärnan är stor i Sverige, både bland amatörer och professionella och jag ska försöka råda bot på det. Bland annat genom att utveckla en tDCS som faktiskt går att sälja (många av er har efterfrågat en sådan) men även genom att arrangera meetups med fokus på hjärnan nästa år.

Om någon undrar vilka av dessa grenar jag håller på med så kommer svaret nu. Främst håller jag på med DIYbio. Jag var med och koordinerade när vi byggde Sveriges första community-biolabb i Stockholm Makerspace. Sedan blev jag ansvarig för den och har sedan dess varit med och arrangerat workshops i labbet och nyligen lyckades vi skapa lysande bakterier och analysera DNA. Snart kommer vi hålla workshops i CRISPR och starta ett riktigt projekt som vi kommer jobba med. Alla är välkomna att vara med dock.

Jag har även satt in chippet och genom projektet jag kallar för Chipster.nu försöker jag sprida information om chippet, svara på frågor och arrangera events där man kan chippa sig. Jag tycker det är ett spännande teknikområde med mycket potential men jag är långt ifrån en grinder.

I övrigt håller jag koll på vikt (dagligen) och kommer börja mäta puls och tryck snart också. Mest för att ha koll men är lite nyfiken på om man kan få någon vettig information ur datan. Jag är öppen för att börja mäta blodsocker även fast jag inte har diabetes, och jag skulle vilja kunna mäta D-vitamin-nivåer på mig själv för att se om det gör någon skillnad att ta D-vitamin-tillskott över vinterhalvåret. Dessa är framtida projekt.

I perioder brukar jag även träna väldigt mycket, sköta om min kost och ta tillskott. Men likt många andra började jag inte träna för biohackings skull utan för hälsans skull och anser mig inte vara en hackare i det avseendet.

Jag tror vi alla ur ett eller annat avseende gör saker som skulle kunna klassas som biohacking, inte minst för att vi alla är biologiska varelser som bryr oss om vår hälsa, och många av oss vill kunna leva lite längre och vara friskare lite längre. Då gör vi som amatörer saker (experiment) som har en betydande biologisk komponenten (biohacking!!). Men samtidigt är det viktigt att inse att biohackare eller hackare är inte en term man kan sätta på sig själv, det är en term andra sätter på en när man förtjänar det. Det är så det funkar i ödmjuka rörelser som hackerrörelser är.

Publicerad Lämna en kommentar

Mina erfarenheter av hur man startar ett biolabb

Vi i Stockholm invigde vårt labb under våren förra året. Nyligen startades arbetet med att bygga ett biolabb i Göteborg, och bara under de två senaste veckorna har jag fått en förfrågan från Linköping och en från Malmö om tips, råd och erfarenheter om hur man startar ett biolabb. Det verkar som att intresset äntligen vaknat för att starta fler biolabb. Så här kommer en sammanfattning av mina erfarenheter och råd om man vill starta ett biolabb. Vill du starta ett i din stad ska du läsa den här texten, om du fortfarande är sugen på att anta utmaningen kan du kontakta mig för vidare råd och vägledning.

1. Försök inte starta ett labb ensamt. Det största misstaget jag gjorde var att jag försökte driva hela grejen själv. Det föll väldigt platt. Det här är inte bara helt nytt, det är dessutom svårt att få tag i utrustning och material, det kräver en del kunskaper som en genomsnittsperson inte besitter och det finns en del motstånd och skepticism mot idén att amatörer ska hålla på med molekylärbiologi. I en grupp delar man på bördan, kan driva varandra och har tillgång till ett större nätverk av människor. De olika roller som man faller i eller bestämmer hjälper mycket.

2. Ordna en lokal. Att hacka DNA och bakterier är en väldigt fysisk grej. Man behöver vara någonstans. Det behöver inte vara stort. Några av de bästa DIYbio-grupperna i världen har bland de minsta labben rent areamässigt. Vi i Stockholm har 36m² och det är troligen en av de största DIYbio-labben i världen. Att ordna lokal kommer troligen vara den svåraste biten med att komma igång. Priotera denna fråga högt redan från början. Mer om denna fråga i punkten om pengar. I Stockholm har vi löst det genom att vi är en del av Stockholm Makerspace.

Så här ser vårt labb ut. Ovanligt stort för ett amatörlabb.
Så här ser vårt labb ut. Ovanligt stort för ett amatörlabb.

3. Nätverka. Som nämns i punkt 1 är det ganska svårt att få ta i utrustning och material (till skillnad från andra klassiska makergrenar). För att få tag i saker utan att behöva lägga flera årslöner på att köpa in sakerna så behöver man känna folk (som känner folk) som kan donera utrustning (och material). I Stockholm hade vi turen att vi redan från första dagen fick bra support av enskilda forskare på universiteten och hade andra i våra nätverk med bra kontakter. Tack vare vårt kontaktnätverk har vi fått donerat utrustning för hundratusentals kronor. Hitta en eller flera forskare på närmaste universitet eller högskolan. Någon som självmant vill hjälpa och stötta. Någon som säger till när universitet eller nåt företag vill slänga saker. Och som även kan ge råd rent kunskapsmässigt om hur man utför specifika experiment.

4. Skaffa utrustning. Ett biolabb är väldigt utrustningskrävande. Utan utrustningen blir det inget biolabb. Olika sätt att skaffa utrustning är:

  1. Hitta företag och universitet som kan donera (som nämns ovan)
  2. Köp billigare alternativ på internet. Här finns det olika alternativ. Man kan köpa open source hårdvara, leta på blocket/Ebay/Alibaba eller köpa från företag som säljer utrustning för skolor.
  3. Bygg din egen utrustning. Eftersom det finns massa open source-hårdvara finns även deras ritningar som man kan använda. Kräver att man har tid och en del kunskap i elektronik, 3D-printing och i hur en laserskärare fungerar.
Här har vi varit på Stockholms universitet och tömt ett av deras lager.
Här har vi varit på Stockholms universitet och tömt ett av deras lager.

5. Hur man löser pengarfrågan. Den största och svåraste kostnaden kommer vara hyran för en lokal. Vi i Stockholm hade turen att Stockholm Makerspace hade plats och ville ha med oss i deras verksamhet. Det är en varm rekommendation att hitta en annan organisation i din stad som kan husera verksamheten. Ett makerspace är att rekommendera men det kan vara andra organisationer också. Kanske ett museum, utbildningsorganisation eller till och med ett företag. Ni får någonstans att vara och de får fler besökare. Men akta så de inte ställer orimliga krav på er. Ni ska inte jobba för dem och ni ska bestämma över er verksamhet.

Pengar för utrustning och material kan man få in genom att ordna workshops och ta betalt för material och utrustning som kommer behövas under workshopen. Utrustningen och materialet kan sedan användas för andra projekt. Det är så vi jobbar i Stockholm.

Man kan såklart även försöka få in sponsorer, men det är tid- och energikrävande och väldigt svårt att hitta företag som är intresserade. Och återigen, akta så de inte ställer orimliga krav på er. Ni ska inte behöva jobba för dem och ni ska bestämma över er verksamhet. Ofta vill sponsorer hellre ge material eller utrustning från det egna utbudet än pengar. Det kan vara okej. Det är upp till er själva att bestämma om det känns rimligt. I Stockholm har vi inte lagt speciellt mycket tid på att leta sponsorer och har aldrig haft några sponsorer för biolabbet.

6. Juridiken. Du behöver inget tillstånd eller certifikat för verksamheten så länge du inte modifierar organismer. För PCR behöver du till exempel inga tillstånd. Så fort du vill modifiera en organism finns det ett regelverk att ta hänsyn till. Det är olika myndigheter som har ansvaret beroende på vad det är du vill modifiera. För oss som biohackare är det Arbetsmiljöverkets ansvarsområde som är den relevanta. Det finns fyra olika säkerhetsnivåer. För de två lägsta behöver man bara anmäla att man håller på med verksamheten. Jag har bäst koll på den lägsta nivån för det är den jag ansökte för vårt labb. Det finns ett förenklat formulär om man bara vill ha den lägsta nivån. Man följer dokumentet och genomför en utredning för att vara säker på att inget kan släppas ut i miljön. När man genomfört utredningen skickar man in en anmälan till Arbetsmiljöverket som kan följa upp med följdfrågor. När de är nöjda kommer de skicka en bekräftelse på att ni fått in er anmälan. Sedan kan man till exempel modifiera E.coli till att självlysa.

7. Hitta samarbeten. En av anledningarna till att vi kan göra väldigt mycket under relativt kort tid är i min åsikt de samarbeten vi har med andra organisationer där vi delar gemensamma intressen. Om det finns ett iGEM-lag i staden är det ett givet samarbete. Vi samarbetar med Stockholms iGEM-lag. Tack vare dem kan vi erbjuda flera workshops under våren som vi omöjligen hade hunnit med annars. Och de får material på saker de kan visa upp i tävlingen att de har gjort. Vi har också ett samarbete med iGEM i Uppsala (som vi dock inte riktigt kommit igång med). Tack vare ett samarbete med forskarnätverket Stockholm RNA club hoppas vi kunna ge workshops i hur man använder tekniken CRISPR kring årsskiftet. De bidrar med kunskap, rådgivning, protokoll och vi sköter det praktiska.

8. Experimenten att börja med. Till sist behöver ett biohackinglabb experimentera, annars blir det mer en diskussionsklubb än ett labb. Man ska definitivt inte ha bråttom. Bättre att det är säkert och genomtänkt än det motsatta. Givna experiment i unga biohackinglabb är DNA-analyser med PCR och transformera (modifiera) bakterier till att självlysa. Andra saker man kan testa är att rena proteiner från bakterier eller lära sig mer om mikroskopi. Vad vi har märkt är att nybörjare har svårt för att hantera en pipett i början så vi kommer ha en inledande workshop där vi visar hur en pipett funkar, hur man seriespäder osv (denna sker i samarbete med iGEM).

Vår PCR-maskin. Den används när man bland annat vill analysera DNA.
Vår PCR-maskin. Den används när man bland annat vill analysera DNA.

9. Organisation och driv. Det kan vara lätt att börja starkt men tappa momentum allt eftersom tiden går och man stöter på hinder och andra motgångar. Det är bra om det finns en eller några få som ser till arbetet kommer framåt, driver och peppar. Den som tar initiativ till att ett datum bestäms för nästa träff, som pushar och påminner de aktiva att komma på möten osv. Se också till att ni har ett enkelt sätt att hålla kontakten och hålla er uppdaterade om vad som händer. Alla kan inte alltid vara med på allt. Vi i Stockholm har en Facebook-grupp som vi använder från alltifrån nyheter till att boka möten och ställa frågor om experiment. I Göteborg har de en maillista.

Publicerad 3 kommentarer

Vad är biohacking för nåt?

En uppdaterad text om vad biohacking är för nåt finns här.

Efter inslaget om oss och biohacking i Sverigesradio har jag pratat med en del människor om biohacking och ingen har tidigare hört talas om begreppet biohacking. Det är bra att inslaget sändes, det betyder att folk pratar om det, lär sig och börjar känna sig bekväma med det.

Här kommer en förklaring av begreppet. De flesta har en vag uppfattning av vad bioteknik respektive hacking är för nåt. Bioteknik kan man säga är användningen av levande system, celler, virus, DNA och protein för forskning och utveckling. Hacking kommer från datorvärlden och betyder olika saker i olika sammanhang. Här beskriver jag den betydelse av ordet hacker som ligger närmast biohackingens mening av ordet. Hacker är en person som är väldigt insatt i sitt tekniska ämne, har en förmåga att hitta snygga och smarta lösningar på problem och har även en lekfull inställning till tekniken. Det finns också en hackarideologi vars huvudpunkter inkluderar att man delar med sig (hört talas om ”sharing is caring”?), öppenhet, decentralisering, fri tillgång till information och att göra världen bättre. Ideologin kan sammanfattas som obehindrad och fri tillgång till information för att kunna skapa och vidareutveckla teknik för att få en bättre värld.

Som biohackers sneglar vi väldigt mycket på våra datorhackar-kusiner. Vi snor deras manifest, vi bygger vår ingengörskonst på deras ingengörskonst, vi drömmer om den utveckling de har haft och vi inspireras av deras ideologi. Som biohackers leker vi med bakterier, DNA och protein. Vi hittar enkla och hållbara lösningar. Vi delar med oss av våra resultat, sprider informationen och uppmanar andra att använda, förbättra och bygga på våra upptäckter. Vi använder vår kunskap och (bio)teknik för att få en bättre värld.

Men biohacking är ett väldigt brett begrepp och begränsar sig inte bara till bakterier och DNA. Just nu pågår det ett uppsving för ett rad olika teknikområden och rörelser som inkluderar en interaktion eller sammanblandning mellan det organiskt levande och mekanik och elektronik. Dessa rörelser inkluderas i begreppet biohacking. Utöver detta börjar det utvecklas mycket kultur runt biohackingrörelse, och som jag antar borde ingå i begreppet biohacking även om mycket av kulturen fanns innan biohacking fick sitt stora uppsving i mittan 00-talet.

Nedan följer en lista och beskrivning av de vanligast förekommande termerna, de största teknikområdena eller rörelserna som ingår eller relaterar till begreppet biohacking. Men observera att biohacking är under snabb utveckling just nu så användningen av dessa termer kommer att ändra. Det kommer tillkomma termer och vissa av dem kommer försvinna.

BioArt
En form av konst där konstnären använder sig av vävnader, bakterier, DNA och annat levande i skapande processen eller i slutresultatet av konstverket.

Bakterier som producerat fluorescerande protein i åtta olika färger.
Bakterier som producerat fluorescerande protein i åtta olika färger.

Biopunk
Jag har sett ordet Biopunk användas för att beskriva väldigt olika saker och användning är inte helt uppenbar. De två vanligaste betydelserna är dels att den kan användas helt utbytbart mot biohacking, men det görs nuförtoden nästan aldrig det. Dels används den för att beskriva en subgenre till sci-fi genren cyberpunk. Utgångspunkten i biopunk berättelser brukar generellt sett vara en dystropi där en individ eller grupp av människor förtrycks av en auktoritet som använder bioteknik för att kontrollera och tjäna pengar på människor. Människorna i berättelserna är själva ofta genetisk manipulerade. Exempel på biopunk-filmer är Gattaca, Frankenstein-filmer och In Time. Kan personligen rekommender filmen Gattaca.

Jag föreslår att man använder biopunk som en beskrivning av subgenren av cyberpunkulturen.

DIYbio
Personer som experimenterar och bygger med bakterier, DNA och protein antingen hemma eller i community-labbar. Ofta men inte nödvändigtvis med enklare medel än vad som finns att tillgå i företag eller myndigheter. Det finns även ett globalt nätverk av dessa hobby-biologer som kallas för DIYbio. De har en Google Group mailinglista där de diskuterar DIYbio och hjälper varandra lösa problem och massa annat.

DIYbio nätverkets logotyp.
DIYbio nätverkets logotyp.

Grinders
Personer som utför kirurgi på sig själva för att operera in implantat som sensorer, chippar och liknande. Tekniken kan också ligga på kroppen i form av tatueringar eller plåster. I video nedan talar grindern Amal Graafstra om de implantat han har och hur de hjälper honom i vardagslivet.

Quantified self
Personer som använder teknik för att ta fram mätvärden på sin egen biokemi, fysiska hälsa, omgivning och allt annat möjligt. Till exempel mätvärden på pulsen, blodsockervärden, kvalitet på sömn, luftfuktighet, EKG, kaloriintag, kroppshållning o.s.v. Tanken är att man med hjälp av siffror hålla kolla på sin egen hälsa, förbättra sin hälsa och tidigt upptäcka sjukdomar. Det är oklart vart gränsen går för vilka som anses ingå i QS-rörelsen med tanke på att de flesta av oss har koll på något mätvärde om oss själva eller vår omgivning (vikt, kaloriintag, blodsockernivå, rumstemperatur o.s.v).

Transhumanism/Post-humanism/Cyborgism
Intellektuella och kulturella rörelser som vill utrota sjukdom, åldrande och död genom att utveckla människan. Det är den bästa generella beskrivningen jag kan ge för dessa rörelser. Det finns så många idéer, diskussioner, texter och tolkningar av rörelser att de troligen skulle kunna vara hela vetenskaper. De anses inte ingå i termen biohacking men förekommer ofta i biohacking sammanhang och går ofta hand-i-hand med biohackingen. I Sverige finns föreningen Människaplus som är en gren av den internationella organisationen Humanity+. De är ett forum för människor inom dessa rörelser.

Personligen tycker jag det saknas begrepp inom biohackingen för personer som håller på med bioinformatik i biohacking-stil och för de som bygger mekaniska och elektroniska byggen för att behandla och analysera biologi som t.ex. PCR-maskiner och bioprinters. Det är möjligt att dessa kan ingå i termen DIYbio.

Jag själv håller bara på med det som går under termen DIYbio. Jag håller inte på med de andra grenarna men anser att de har potential att förbättra liv när de väl har mognat och jag följer deras utveckling.

Publicerad Lämna en kommentar

David Hewlett från Stargate vill starta Youtube-serie om DIYBio

David Hewlett, mer känd som Rodney McKay i scifi-serien Stargate Atlantis har på initiativ av en Youtube-användare lagt upp två youtubevideos (se längre ned i posten) där han uttrycker intresse om att skapa en youtubeserie om DIYBio. Just nu handlar det bara om initiala diskussioner, men tanken är att göra videos som inspirerar människor och ger dem grundläggande kunskaper att bli involverade i DIYBio-rörelsen. Mer specifikt skulle videon vara interjuver/dokumänter, tutorials eller ha en lärande karaktär. Vi får se vart diskussionera leder men hoppas på att idén blir verklighet.