Publicerad Lämna en kommentar

Möjligheterna att betala med chippen

En ständigt aktuell fråga som jag får om chippen är om det går att betala med chippen? Eller när det går att betala med chippen? Hittills har svaret på den frågan varit att det inte går att betala med chippen, men nu börjar det röra sig på den fronten, och det finns några olika vägar att gå för att göra det möjligt med betalningar via chippen.

Chippen som en mellanhand

Det enklaste sättet är att använda chippen som en mellanhand för betalningen. Det kan gå till så att man på förhand fyller ett konto med en viss summa pengar och varje gång någon lägger sin hand på en läsare så dras en viss summa från det förbetalda kontot. Det är ungefär så här det funkar med armband på festivaler. Alternativt att man kollar en chips id-nummer direkt till ett kontokort och varje gång man läser av det id-numret så genomförs en betalning med kontokortsuppgifterna.

Fördelarna med den här metoden är att det är lätt att bygga sådana lösningar. Nackdelen är att det inte finns någon säkerhet inbyggt för denna lösning. ID-numret på vanligt förekomna chippen är inte krypterade, så vem som helst med rätt utrustning skulle kunna läsa av chippens ID-nummer. En annan nackdel är att det inte finns några affärer eller företag som har stöd för en sådan lösning.

Kapsla in och operera in ett befintligt kort

Den här metoden innebär att man tar ett befintligt bankkort, fräter bort plasten, tar ut elektroniken och antennen och kapslar in det i biopolymeren PTFE (teflon). Sedan steriliserar man hela grejen och implanterar det under huden. Denna metod har vuxit i popularitet de senaste månaderna eftersom det har dykt upp tjänster som erbjuder detta och man även hittar nya användningsområden för det.

Fördelar med den här metoden är att befintlig infrastruktur redan finns på plats i form av betalterminaler, så det kommer funka överallt där det finns en betalterminal som accepterar blippen på korten.

Nackdelen med den här metoden är främst att man måste plocka ut implantatet när kortets slutdatum har nåtts. En annan nackdel är att den enda tjänsten som kapslar in kontokortens blipp finns i USA. Vilket innebär att man måste skicka iväg sitt kontokort till USA, vänta på att den byggs om och skickas tillbaka till Sverige. Ingreppet är inte heller lika lätt som det är med de glasinkapslade chippen. Man måste snitta upp huden med en skalpell, glida in kapslingen och sy igen. Det är helt enkelt en metod för de mest invigda. Men det här är bara ett mellansteg innan man kan göra betalningar utan att behöva bygga om ett befintligt kort.

Vivokey spark och EUs betaltjänstdirektiv

Viviokey spark är ett chip och en plattform som utvecklats av bland annat det amerikanska bolaget Dangerous Things i samarbete med svenska Fidesmo. Med Vivokey spark finns möjligheten till två faktorsautentisering (2FA), och det borde i teorin gå att kombinera Viviokey spark med EUs nya betaltjänstdirektiv för att bygga en tjänst där betalningar kan genomföras med detta chip.

Fördelen är att det är hög säkerhet och även att man inte behöver byta ut chippet var fjärde eller femte år. Det är mjukvaran som uppdateras.

Nackdelen är att appleten måste utvecklas och det är oklart (för mig) vilka krav som ställs på de finansiella institut som genom betaltjänstdirektivet vill kunna använda bankernas data för att genomföra betalningar. Om kraven är väldigt höga kanske ingen vill ta på sig att utveckla en applet för det här syftet. Men det återstår att se.

Framtiden för betalningar genom chippen

En sak är i alla fall klart redan nu och utvecklingen för betalningar med chippen har rört sig framåt, speciellt de senaste månaderna. Det är en tidsfråga innan man kan genomföra betalningar med ett chip.

Publicerad Lämna en kommentar

Framtiden för biohacking.se

Som jag skrev om i förra inlägget har jag känt en uppgivenhet över hur biohackingrörelsen har utvecklats, och jag har inte riktigt vetat hur jag borde förhålla mig till det. Men jag börjar landa i hur jag vill fortsätta från denna situation vi befinner oss i just nu.

Det finns fortfarande delar av biohackingrörelsen som håller en seriös och hög standard och jag vill fortsätta stötta den delen av biohackingrörelsen, vare sig det handlar om grinding och chip eller hacka DNA och bakterier. Den delen av biohackingen som går ut på självexperimenterande genom kost, kosttillskott eller andra metoder som är baserade på väldigt svag eller ingen vetenskaplig grund alls har jag fortfarande svårt för att acceptera. Men jag håller dörren öppen ifall det dyker upp någon seriös del av den här grenen av biohacking.

I vilket fall som helst. Som jag nämnde i förra inlägget så har vi kommit till slutsatsen att satsa på e-handelsdelen av Chipster. Detta dels för att vi ser att det är den delen som Chipsters besökare har mest intresse för men även dels för att marknaden för chippen växer mycket saktare än vi har velat. Det är helt enkelt nödvändigt att expandera produktutbudet till att inkludera även produkter som inte är relevanta för chippen. Samtidigt passar vi på att byta domän till chipster.se. Frågan blir då vad som ska hända med chipster.nu? Vi har tänkt länge på det och det logiska är att lägga över webbutiken till denna sida eftersom denna sida redan är starkt kopplad till chippen, och även flytta över alla artiklar och guider från chipster.nu till denna sida. Sedan dirigerar vi om alla besökare till denna sida, vilket kommer innebära att det bara kommer finnas en sida för alla som på ett eller annat sätt är intresserade av chippen. I den processen passar vi på att ge denna sida ett ansiktslyft och flyttar fokus från bloggen till mer uppstrukturerat och lättsmält information.

Det kanske blir lite förvirrat i början men det lär lösa sig långsiktigt. Vi kommer börja jobba mot dessa förändringar omedelbart så ändringarna kommer börja synas snart.

Publicerad 1 kommentar

Låt oss vara ärliga om biohacking

Det var ett tag sedan jag skrev nåt här. Jag har inte glömt bort den här sidan. Anledningen till att uppdateringarna har varit väldigt glesa det senaste året eller så har dels handlat om brist på tid men framför allt en hopplöshet kring hur biohackingen har utvecklats sedan termen började bli populär för nästan tio år sedan. De senaste åren har alltifrån alternativa vetenskapsrörelser till fettdieter och foliehattar och andra dårar flockats till biohackingrörelsen och tagit över den.

Deras drivkraft handlar väldigt mycket om en misstro kring etablerade forskare eller så drivs de av en mentalitet att biohackare ska ta det där extra steget som etablerade forskare av olika skäl (etiska, säkerhet osv) inte gör. Ibland handlar det om en irritation att etablerad forskning tar för lång tid. Det finns en anledning till varför etablerad forskning tar tid. Det är avancerat och man måste ha ett säkerhetstänk som gör att man minimerar riskerna på både kort och lång sikt.

För mig handlade biohackingen i början om att som amatör eller som privatperson med få medel och små resurser kunde bedriva forskning, men aldrig att tumma på säkerheten eller vetenskaplig praxis. Och framför allt inte ifrågasätta den etablerade kunskapen som samlats genom årtionden och ibland århundraden av forskning genom att i bästa fall cherry picka forskningsartiklar och i sämsta fall följa sin magkänsla. Det som gör situationen extra besvärande är att dessa biohackers också nått statusen av influencers, så de kan väldigt lätt få väldigt många människor att hoppa på trender som i bästa fall är verkningslösa.

Det är den här situationen som har fått mig att tappat min motivation för att egentligen driva den svenska rörelsen. Det känns hopplöst att dra igång nåt när det bara kommer attrahera människor som gärna tummar på vetenskapen av olika anledningar. Det är tråkigt, för det finns biohackare som gör väldigt bra saker, och så som det ska göras, till exempel OpenInsulin-projektet som, speciellt i kölvattnet av de kraftigt stigande priserna på insulin i USA, strävar efter att producera en insulin-molekyl som är open source, och som skulle vara billigare att producera. Eller Real Vegan Cheese-projektet som strävar efter att producera en vegansk ost (ungefär som de växtbaserad köttalternativen som finns överallt nu).

Drömmen hade varit att driva liknande projekt med bas i Sverige. Men där är vi inte. Vi är väldigt långt ifrån. Samtidigt som intresset från foliehattarna och alternativa rörelser-människorna ökar för biohacking så är intresset för biohacking väldigt litet från vettiga människor. Det här bristande intresset från allmänheten, min egen brist på tid och min brist på motivation har lett till att jag dragit mig ur projektet med biolabbet på Stockholm Makerspace, och det rummet kommer nu att börja användas till annan verksamhet. Personligen lägger jag alla mina DIYbio-ambitioner på is tills vidare. Drömmen lever vidare om ett öppet biolabb, men upplägget behöver justeras. Och tills ett nytt labb startar kommer jag lägga min tid på andra projekt.

Speciellt kommer jag lägga mycket av min tid på Chipster. Målet är ett bygga en verksamhet som blir en heltidsverksamhet för mig. Men det börjar bli dags att inse att chippen inte kommer ta Sverige eller världen med storm. Chip-communityt är en subkultur och kommer vara det i många år innan det har potential att bli mainstream. Det är helt enkelt för få människor som är beredda att sätta en nål i handen för de få saker man kan göra med chippen idag. Frågan är hur många som vill sätta en nål i handen även om SL och betalningar hade funkat med chippen. Den dagen det är möjligt kommer allt ändå vara möjligt att göra genom mobiltelefonen eller i armbandsuret. Det kommer alltid finnas de som vill chippa sig, men det kommer vara en väldigt liten grupp av människor.

Men vi har samlat på oss mycket kunskap om RFID-tekniken de senaste fem åren och RFID-fältet är mycket större än chippen. Vi har kommit fram till att det mest rimliga med Chipster nu är att bredda projektet. Detta genom att satsa på webbutiken och ta in fler produkter, även om de produkterna inte har en direkt koppling till chippen. I samband med att vi lyckades registrera Chipster.se och hade beslutat om att fokusera på webbutiken och med ett bredare produktutbud så satte vi upp denna domän som en webbutik där man kan hitta allt från ID Lock, till nyckelbrickor (inklusive Yale Doorman V2N-taggar) och även RFID-skydd mot skimming av bankkort. Men även en hel del andra RFID/NFC-relaterade produkter.

Men det är inte allt. Vi har även öppnat en webbutik där vi säljer labbutrustning. Till en början kommer det bara att vara mest begagnad labbutrustning, men allteftersom kommer vi även ta in nya utrustning. Det blir fokus på labbglas, som e-kolvar, rundkolvar och mätglas till en början. Om detta projektet blir fröet som i slutändan resulterar i ett nytt biolabb så är det över förväntan. Sådana uttalade ambitioner finns inte, men det är en förhoppning.

För min del kommer jag fortsätta distansera mig själv från det som biohacking har utvecklats till och möjligen även termen biohacking. Frågan är vad som ska hända med den här sidan och bloggen. Tills jag har lyckats klura ut vad som ska hända med den här sidan så kommer den ligga kvar som den är och jag kommer fortsätta att bara skriva sporadiskt.

Mitt råd till er som vill hålla er på den rätta sidan av vetenskapen är att så fort ni ser någon som kallar sig själva för biohacker, säger att de håller på med biohacking eller om det ska hållas en biohackingkonferens så ska ni tänka er för riktigt ordentligt om vetenskapen stämmer eller inte. På vissa håll har biohacking mer eller mindre blivit synonymt med alternativ-vetenskap. Håller er långt borta från den typen av biohacking.

Publicerad Lämna en kommentar

Förtydligande om Mifare Classic

På systerprojektet som jag driver, Chipster, köpte vi för en tid sen in Mifare Classic (kort, chip och nyckelbrickor), utan att meddela det någonstans. Det var en helt tyst introduktion. Till en början fanns chippet bara som ett testchip i webbutiken, vi satte inte in dem i handen på någon innan vi hade hunnit testa dem noggrant. Sedan när vi hade lärt oss tillräckligt om dem började vi även sätta in dem i handen på de som vi upplevde som pålästa om chippet. Och vi märker att intresset för Mifare Classic-chippet ökar, dels eftersom det visats funka att ersätta SL-kortet med chippet, men också för att Mifare Classic (och andra varianter av det) väldigt länge varit och fortfarande är i särklass den mest dominerande varianten av 13,56 MHz-chippet som finns.

Det är intressant hur dominansen av Mifare Classic-chippet påverkar människor att anta saker. Vi har nu lärt oss en del saker som kan vara bra att förtydliga, även om vissa av dessa saker är upprepningar av det vi redan visste och kommunicerat ut.

1. Mifare Classic och NTAG216 är delvis kompatibla med varandra.

På Chipster har vi två chip som opererar på 13,56 MHz-frekvensen. Den ena är Mifare Classic och den andra är NTAG216. Vad som är skillnaderna mellan dem skulle kunna bli ett helt eget inlägg (kommer en sådan artikel på Chipster snart). Men eftersom Mifare Classic har dominerat marknaden de senaste 15 åren så har Mifare blivit synonymt med 13,56 MHz-tekniken för de människor som är lite bekanta med RFID-tekniken. Och för de som inte är bekanta med RFID-tekniken så frågar man den ansvarige för passersystemet och får höra att “läsaren är Mifare”. Jag förstår att det under dessa förutsättningar är lätt att tro att det enda chippet som kan funka med en 13,56 MHz-läsare är Mifare Classic chippet, så låt mig vara tydlig Mifare Classic och NTAG216 är kompatibla med varandra. I alla fall delvis.

Det finns såklart skillnader mellan dem, speciellt om man kollar på de tekniska detaljerna. Men de flesta vill använda chippet till att öppna dörrar, och har man ett 13,56 MHz-system på passersystemet kommer det utan någon som helst tvekan vara ett “Mifare-system”. Det behöver man inte ens kolla upp för det finns inga andra system (det finns andra systemet men de förekommer så sällan så de finns egentligen inte). Däremot fungerar NTAG216-chippet med dessa system, för att, återigen, NTAG216 är kompatibelt med Mifare. Delvis.

Det finns bara vid ett tillfälle som ett NTAG216-chip inte kommer funka med ett Mifare-system, och det är när passersystemet är inställt på att kräva att krypteringen används. NTAG216 har inget stöd för kryptering alls så det kommer inte funka om systemet kräver att kryptering används. Mifare Classic däremot har stöd för kryptering och blir då det enda alternativet vid sådana situationer. Men står man inför en sådan situation där systemet kräver kryptering så kan man ändå inte chippa sig med ett Mifare Classic-chip och förvänta sig att det kommer funka utan några ytterligare handlingar. Så enkelt är det inte tyvärr. Men vad man exakt behöver göra är bortom omfattningen för detta inlägg. Vi kommer skriva artiklar där vi förklarar skillnaderna mellan dessa två chip och även vad man behöver göra för att kunna använda ett Mifare Classic chip, men ja, situationen är komplicerad. Vid osäkerhet kan man alltid maila oss och fråga om råd.

Poängen här är att man inte ska avfärda NTAG216-chippet för att man har ett Mifare passersystem. Testa om det funkar med ett NTAG216. Om det gör det kan NTAG216 vara att föredra eftersom chippet är mindre än Mifare Classic-chippet (2x12mm mot 3x13mm), vilket betyder en mindre nål.

Som vanligt kan vi inte nog understryka vikten av att testa chippen innan man chippar sig. Anta aldrig att det kommer att fungera för att det är samma namn på läsaren och chippet.

2. Signalstyrkan från en läsare måste vara stark för att aktivera även Mifare Classic chippet.

Den andra grejen som behöver förtydligas är att Mifare Classic-chippet inte har bättre räckvidd än NTAG216-chippet. Nästan alla vi kommer i kontakt med nuförtiden vet att signalstyrkan från läsaren ofta är för svag för att aktivera NTAG216-chippet. Det är kul att ordet har spridit sig.

Tyvärr är Mifare Classic-chippet lika svårt att aktivera som NTAG216-chippet. Så det som påpekades i punkt 1 behöver upprepas här. Bara för att det är samma namn på läsaren och chippet betyder det inte att det kommer funka.

Vi ska lägga mer fokus på att dela med oss av våra kunskaper och erfarenheter kring chippen de kommande månaderna. Därför finns det nu en Youtube-kanal för Chipster, men vi kommer även skriva artiklar, posta mer aktiv på instagram och i Facebook-gruppen.

Publicerad Lämna en kommentar

Serie: Vägen till den klonade bakterien #2

När jag lämnade av vid förra inlägget hade jag försökt odla upp bakterier från den tub vi hade fått. Jag hade odlat upp en tub till tio tuber och droppat på några droppar på en agarplatta för att se om det verkligen hade växt, även om det visuellt såg ut som att det hade växt bra. Plattan låg i en inkubator på 37 °C i ett par dagar. Jag förväntade mig att det skulle växa rejält eftersom det var ganska många droppar. Men till min förvåning hade bara en koloniväxt. Trots detta försökte jag mig på att göra en transformation med dessa celler. Protokollet för att göra en transformation i en amatörlabb är inte helt okomplicerat. För att bakterier ska plocka upp främmande DNA måste man behandla dem kemiskt för att försvaga deras cellväggar (göra dem kompetenta). Det finns olika sätt att göra det på, och den bästa metoden kan bara göras på företag eller universiteten eftersom man behöver viss utrustning och material som inte är lätt-tillgängligt. De enklare metoderna är inte lika effektiva men vi har använda kalciumklorid (CaCl₂)-metoden som funkade bra för oss för några år sedan.

Med kalciumklorid-metoden odlar man upp bakterier och låter dem sedan vila i 0.05 – 0.1 M CaCl₂ i 10-20 minuter och sedan heat shockar man bakterierna. Tyvärr finns det inget protokoll för hur man gör detta som passar de förutsättningar som finns på biolabbet i Stockholm Makerspace, så jag har testat mig fram lite, tyvärr utan någon framgång. Senaste gången använde jag 50 µl bakterier och 150 µl 0.1 M CaCl₂ som fick vila i 10 minuter. Det resulterade inte i någon koloni på agarplattan. Det finns några möjliga felkällor:

  • Förhållandet mellan volymen bakterier och CaCl₂ är fel.
  • Blandningen mellan bakterier och CaCl₂ fick inte vila tillräckligt länge.
  • Kylningen av blandningen var inte tillräckligt effektiv.
  • Kylningen efter värmechocken var inte tillräckligt effektiv.
  • Det fanns för lite eller inga bakterier till att börja med.
  • Concentrationen 0.1 M CaCl₂ är för starkt och dödade bakterierna.

Själv tror jag mest på att det inte fanns tillräckligt med bakterier till att börja med, dels baserat på den plattan jag odlade innan, och där det bara hade växt en koloni, men också på att man kunde se att det inte hade växt nåt efter inkubationen efter värmechocken (inget borde ha dödat bakterierna innan dess och de borde ha växt så att det hade varit synligt med blotta ögat). Jag ska odla en till platta med bara bakterier för att dubbelbekräfta att det är för liten koncentration av bakterier.

Men jag tror även att den ineffektiva kylningen både innan och efter värmechocken kan ha spelat en roll, eftersom jag inte hade is för kyla, utan använde kylda metall block. Det ska åtgärdas genom att jag använder is nästa gång. Eventuellt är 0.1 M CaCl₂ för starkt, men tvivlar på det. Det blir en faktor att testa om det misslyckas nästa gång.

Tuber med förhoppningsvis uppodlade bakterier.
Publicerad Lämna en kommentar

Världens första CRISPR-genmodifierade bebisar har fötts

Jennifer Doudna, en av skaparna av den revolutionerande genmodfieringstekniken som kallas för CRISPR, ska ha sagt att vi börjar närma oss början på tiden då vi börjar genmodifiera människor. Kineserna är möjligen redan där. Imorse släpptes nyheten att enligt medicinska dokument som postats på nätet så har ett forskarlag vid Southern University of Science and Technology (SUSTech) i Shenzhen rekryterat kinesiska par för att genom CRISPR-tekniken och in vitro-fertilisering skapa barn som är immuna mot sjukdomar som HIV, smittkoppor och kolera.

Till en början var det inte klart om barnen hade fötts. Dokumenten visade att tester hade genomförts på foster som var upp till 24 veckor gamla, vilket motsvarar sex månader. Det var okänt om dessa graviditeter hade avslutats, om de var pågående eller om barnen hade fötts. Men senare kom det rapporter om att den kinesiske forskaren som lett forskarlaget, He Jiankui, ska ha påstått att han hjälpt till att skapa världens första genetiskt modifierade bebisar (två tvilling-flickor). Hes labb har till och med spelat in en video där He själv berättar och bekräftar att dessa genetiska modifieringar har gjorts och att de två flickorna har fötts.

Frågan om att genmodifiera embryon är känslig, inte bara för att man skapa genetiskt modifierade barn och människor, men också för att de förändringar man gör är permanenta och förs sedan vidare till nästa generation. Dessutom är det inte fullständgt utrett om det är helt säkert att använda tekniken. Man kan dels införa ändringar som inte var avsedda att göras, och dels känner man ofta inte till vilka långsiktiga effekter genmodifieringarna kan leda till.

Nyheten om de genmodifierade bebisarna fick två av grundarna av CRISPR-tekniken att göra uttalanden om händelsen. Feng Zhang uppmanade till ett globalt moratorium för användningen av CRISPR-tekniken för att skapa genmodifierade barn. Ett moratorium betyder ett tillfälltigt stopp av en viss teknik eller forskning tills omständigheterna och/eller kunskaperna om tekniken eller forskningsområdet har blivit bättre. Jennifer Doudna uppmanade det kinesiska forskarlaget att förklara varför de valt att avstå från det globala konsensus som finns om att i dagsläget inte använda CRISPR för att genmodifiera mänskliga embryon. Hon passar på att påminna allmänheten om att resultaten av den här studien inte har presenterats i någon “peer-reviewed” vetenskaplig tidskrift, och att det då är svårt att bedöma trovärdigheten av dessa uppgifter. Hon menar även att det här fallet visar att det finns ett behov av att begränsa användningen av genmodifiering av männskliga könsceller till fall där det finns sjukdomsfall där det inte finns någon behandlig för än, men där CRISPR skulle kunna vara en lösning.

Ironiskt nog håller världens främsta forskare i skrivande stund på att flyga till Hong-Kong för att delta i konferensen “Second International Summit on Human Genome Editing“. Tanken är då att diskutera frågor för att en dag kunna ta ett konsensusbeslut på att använda CRISPR på mänskliga könsceller. På konferensens webbsida kan man läsa “Of particular concern is the possibility of heritable genome editing, which would alter the human germline…”. Men det verkar som att de är lite för sent ute nu. He Jiankui är till och med inplanerad att ge ett föredrag under denna konferens, och kommer nog ha en hel del att förklara då han och hans forskarlag inte verkar ha följt de regler som har satts upp av det globala forskarsamfundent.

Jag kommer fortsätta att bevaka utvecklingen av den här händelsen de kommande dagarna.

Publicerad Lämna en kommentar

Serie: Vägen till den klonade bakterien #1

Det finns en grej jag velat göra en längre tid i biolabbet, och nu börjar jag få tid för det. Jag vill transformera (modifiera) enkla bakterier till att producera färger. Det finns två anledningar till detta. Det första är att om jag lyckas modifiera bakterier till att producera färger så har jag satt grunden för att kunna få bakterier att även göra andra enkla saker (producera dofter, enzymer och andra proteiner). Man kommer fortfarande vara beroende av att andra har lagt ned mycket av grundjobbet för att producera dessa saker på ett eller annat sätt. Men eftersom vi i biolabbet har tillgång till dessa färdiga beståndsdelar så är det bara processen att få in dessa beståndsdelar in i cellerna och få dem att producera dem som behöver utarbetas.

Den andra anledningen till att jag vill göra det här projektet är för att det kräver att jag utvecklar protokoll, metoder och processer som är självklara i professionella labbar, men som vi inte har jobbat fram på biolabbet i Stockholm Makerspace. Det i sin tur kommer leda till att vi kan göra andra typer av experiment.

Jag tänker att det vore en bra grej att dokumentera hela den här processen här på bloggen, dels för min egen del som en logg över vad jag gjort tidigare, men även för andra att få en insyn i arbetet som krävs för att göra en sådan grej som att modifiera bakterier till att producera färger. Jag kommer avstå från att skriva tekniska och svårlästa texter, och där jag behöver använda tekniska ord kommer jag förklara vad de betyder. Det blir inga detaljerade beskrivningar om varje experiment, utan mer en berättande text. Och det blir för första gången en serie av texter. Jag kommer skriva texter i denna serie med jämna mellanrum tills målet är uppnått.

Till att börja med behövs det såklart bakterier. Det finns en rad vanligt förekommande organismer som man jobbar med i biolabbar. Den organism jag kommer jobba med är en typ av E. coli som kallas för TOP10. Detta är en art av E. coli som modifierats på flera olika sätt [PDF] för att fungera speciellt bra för experiment när man vill jobba med så kallad kloning. Kloning innebär helt enkelt att man klipper och klistrar DNA, för in DNAt in i celler och kopierar upp dem.

OBS! För att vara tydlig, detta finns olika arter av E. coli-bakterier, varav vissa är farliga och orsakar till exempel matförgiftning, men denna art som jag kommer jobba med är inte en sådan farlig art.

Men redan här börjar problemen vad gäller material och metoder. I somras drog nämligen någon ut sladden till den frys där vi bevarade alla bakterier och de initiala testerna visade att bakterierna hade dött. Bara att utföra dessa tester tog ganska lång tid. Men igår fick vi tag i en eppendorf-tube med 1 mL TOP10-celler. Det är gott och väl mer än vad som behövs för att det aldrig ska ta slut. Jag har odlat upp dessa nu. En tub celler är nu över tio stycken nya tuber med celler. Jag tyckte att det visuellt gick att avgöra att cellerna hade växt, men för säkerhetsskulle strök jag även ut lite av cellerna på en agarplatta. Om det blir ett positivt resultat på agarplatta blir nästa steg att göra många tuber med celler, sådana så kallade working stocks (WS). En WS är helt enkelt en tub med celler (eller nåt annat) som man faktiskt använder i sina experiment, och sedan odlar man upp från orginal stocken när man behöver mer. Resultat borde komma inom de närmaste dagarna.

Agarplattor
Agarplattor är geler med näring som bakterier kan växa på. Agarplattor är ofta enkla att göra själv. I biolabbet på Stockhom Makerspace gör vi dem själva.
Publicerad 1 kommentar

Om att använda betal- och busskort med chippen

Just nu får jag många mail med frågor om man kan använda chippen till att koppla på Mastercard, Visa och andra betalkort till chippen, så man kan betala med chippen. Får även in många frågor om man kan använda chippet som busskort. Så jag tänkte besvara frågorna här och förklara de främsta anledningarna till varför det inte är möjligt och varför det inte kommer bli möjligt i framtiden.

Svaret på båda dessa frågor är alltså, nej, det går inte att använda chippen till att varken betala eller att använda som busskort. Och det kommer inte bli möjligt i framtiden heller, av många olika anledningar, men främst dessa:

NTAG216 som är den aktuella modellen för dessa två applikationer saknar möjligheten till funktioner för olika typer av krypteringar av data som krävs för att kunna göra betalningar på ett säkert sätt, så att ingen utomstående kan kopiera dina betaluppgifter. Det samma gäller även busskorten. Utan möjligheten till att kryptera data skulle man kunna kopiera informationen på sitt busskort och dela ut till andra. Utveckligen i framtiden är dessutom mer säkerhet, som ytterligare försvårar för att använda dessa applikationer på chippen.

Varför kan man då inte bara lägga till krypteringsfunktionerna till chippen?

För att chippen är 2mm i diameter och 12mm i längd. I ett sådant litet utrymme får man inte plats med speciellt mycket elektronik. Ska man lägga in krypteringsmöjligheterna ökar volymen på chippet nästan tre gånger (jag har räknat på det baserat på Mifare-chippen, som innehåller vissa krypteringsmöjligheter). Det innebär att storleken på chippet istället blir 3mm i diameter och 13mm i längd. Det är en ökning i diameter på 50%. Frågan blir då vem som skulle vara intresserad av att sätta in ett chip när det inte längre kan anses vara lika stort som ett riskorn?

Men Mifare-chippet finns, och även om den är 3x13mm så innehåller den krypteringsfunktioner, kan man använda den till betalkort och till bussen?

Nej, det är fortfarande inte möjligt. Dels finns de chippen inte längre på marknaden. De modeller som finns är kinesiska piratmodeller. Det betyder att det inte finns någon som kan garantera deras funktion, och de stora bolagen kommer definitivt inte gå med på att använda dem för sina tjänster. Dessutom innehåller de en väldigt svag typ av kryptering som inga seriösa aktörer använder längre. De byggdes specifikt och endast för att man ska kunna kopiera över befintliga krypterade NFC-kort till chippen.

Bra, då kan jag kopiera över mitt betalkort/busskort till det chippet?

Återigen, eftersom de är piratmodeller är de mindre säkra att använda än de orginal som fanns en gång i tiden, och krypteringstekniken är inte ens säker. De stora företagen kommer inte gå med på att använda dessa chip med sina tjänster. För att kopiera ditt betalkort så måste du hacka det, och jag kan bara önska dig lycka till med den bedriften. Däremot går vissa busskort att hacka med rätt utrustning och kunskap.

Bra, då hackar jag mina kort och kopierar över dem till chippen?

Låt oss leka med tanken att du faktiskt lyckas hacka dina kort. Det finns fyra problem med detta:

  1. Du kan förstöra ditt orginalkort. Det finns de som har hackat sina nycklar som innehållit krypteringar, och har då, åtminstone tillfälligt förstört nyckeltaggen. Så om det inte funkar att kopiera över innehållet till sin tagg så är orginalet förstört.
  2. Piratmodellerna är som sagt osäkra och deras funktioner är inte alltid helt kända. Informationen på chippet ligger därför väldigt osäkert.
  3. Krypteringstekniken är inte kompatibel mellan betalkorten och Mifare-chippen.
  4. Det finns ingen och ingenting som garanterar att det kommer fungera.

Vad är det som inte skulle fungera?

Det är välkänt att chippen som kommunicerar på 13,56 MHz-frekvensen har mycket svagare signaler, och det räcker sällan att chippet ens ligger på läsaren för att läsaren ska kunna aktivera chippen. Tester hittills på SLs läsare och på betalterminaler med NTAG216-chippen har visat just att signalen för läsarna är för svaga för att aktivera chippen.

Det innebär att du skulle kunna gå igenom hela processen med att chippa dig med ett relativt stort chip, hacka dina betal- eller busskort, kopiera över innehållet till chippet, och sen så funkar det ändå inte för att signalen mellan läsaren och chippet är för svag.

Vad krävs då för att kunna använda chippen som betalkort och som busskort?

Det krävs:

  • Att ett officiellt chip utvecklas som lever upp till de standarder och säkerhetskrav som finns vad gäller kontaktfria betalningar respektive för busskort (ingen håller på att utveckla sådana chip i dagsläget)
  • Att företag som Mastercard, Visa, lokaltrafikbolagen och bankerna beslutar för att chippen är legitima betalmedel.
  • Att ovanstående företag och de som utvecklar läsarna för chippen utvecklar läsare som är specifikt utformade för chippen (för att lösa problemen med signalstyrkan).
  • Att de som vill ha dessa applikationer på chippet går med på att chippa sig med ett chip som är åtminstone tre volymer större än dagens standardstorlek på chippen.
  • Att butikerna och lokaltrafikbolagen byter ut alla sina läsare mot de som är anpassade för chippen.

Personligen ser jag det inte som sannolikt att alla dessa bolag skulle gå med på all tid, jobb och investeringar som krävs för att lösa det med betalningar och busskort för att 5000-6000 chippade svenskar (som till och med måste chippa om sig med det nya chippet!) ska få tillgång till dessa funktioner på sina chip. Och om de skulle börja jobba på det idag skulle det dröja troligen över tio år innan tekniken är utvecklad och tillräckligt utbrett för att vara tillräckligt tillgänglig för alla.

Så, tyvärr, jag ser inte att dessa applikationer kommer vara möjliga att göra via chippen för gemene man.

Vad kan man använda chippen till då?

denna lista har vi sammanställt massa saker och platser där vi veta att chippen funkar eller inte funkar.

Publicerad Lämna en kommentar

Välkommen till Chipster.io – Teknikforum för chippade

Om ni frågar mig så skulle jag säga att sedan chip-revolutionen tog fart i slutet av 2014 så har det varit gräsrötterna som drivit rörelsen framåt. Företagen har mest stått vid sidlinjen och tittat på (undantag SJ och Kristianstad Arena), redo att hoppa på tåget om det skulle ta fart. Allt som vi lärt oss tekniskt om chippen, vart de funkar och inte funkar, nya användningsområden o.s.v har varit för att någon ur gräsrotsrörelsen bemödat sig med att läsa på och/eller testa. Vi vet också att ni har många frågor, men också att många som sitter och experimenterar med chippen har ofta svaren.

Vi skapade därför en Facebook-grupp där man kan ställa sina frågor till andra som är chippade (eller inte chippade), och vi välkomnar alla som är chippade eller som är intresserad av chippen att gå med i gruppen. Tillsammans har vi svaren på de flesta frågorna som finns om chippen, så desto fler som är med, desto större sannolikhet att nån kan svara på frågan.

Publicerad 1 kommentar

Säsongskort för IFK Kristianstads matcher på chippet

För exakt ett år sen släptes nyheten att SJ tänkte låta sina biljetter laddas in på chippen. Sedan dess har förvisso väldigt många använt sig av möjligheten att lägga över sina biljetter på chippet, men inget annat företag har officiellt anammat chippen i Sverige. Förra veckan meddelade dock Kristianstad Arena att de kommer göra det möjligt för de som har säsongskortet för IFK Kristianstads att lägga över sitt kort på chippet. Kul och spännande! Förhoppningsvis blir det enklare nu för fler företag att anpassa sig.