Vi i Stockholm invigde vårt labb under våren förra året. Nyligen startades arbetet med att bygga ett biolabb i Göteborg, och bara under de två senaste veckorna har jag fått en förfrågan från Linköping och en från Malmö om tips, råd och erfarenheter om hur man startar ett biolabb. Det verkar som att intresset äntligen vaknat för att starta fler biolabb. Så här kommer en sammanfattning av mina erfarenheter och råd om man vill starta ett biolabb. Vill du starta ett i din stad ska du läsa den här texten, om du fortfarande är sugen på att anta utmaningen kan du kontakta mig för vidare råd och vägledning.
1. Försök inte starta ett labb ensamt. Det största misstaget jag gjorde var att jag försökte driva hela grejen själv. Det föll väldigt platt. Det här är inte bara helt nytt, det är dessutom svårt att få tag i utrustning och material, det kräver en del kunskaper som en genomsnittsperson inte besitter och det finns en del motstånd och skepticism mot idén att amatörer ska hålla på med molekylärbiologi. I en grupp delar man på bördan, kan driva varandra och har tillgång till ett större nätverk av människor. De olika roller som man faller i eller bestämmer hjälper mycket.
2. Ordna en lokal. Att hacka DNA och bakterier är en väldigt fysisk grej. Man behöver vara någonstans. Det behöver inte vara stort. Några av de bästa DIYbio-grupperna i världen har bland de minsta labben rent areamässigt. Vi i Stockholm har 36m² och det är troligen en av de största DIYbio-labben i världen. Att ordna lokal kommer troligen vara den svåraste biten med att komma igång. Priotera denna fråga högt redan från början. Mer om denna fråga i punkten om pengar. I Stockholm har vi löst det genom att vi är en del av Stockholm Makerspace.
3. Nätverka. Som nämns i punkt 1 är det ganska svårt att få ta i utrustning och material (till skillnad från andra klassiska makergrenar). För att få tag i saker utan att behöva lägga flera årslöner på att köpa in sakerna så behöver man känna folk (som känner folk) som kan donera utrustning (och material). I Stockholm hade vi turen att vi redan från första dagen fick bra support av enskilda forskare på universiteten och hade andra i våra nätverk med bra kontakter. Tack vare vårt kontaktnätverk har vi fått donerat utrustning för hundratusentals kronor. Hitta en eller flera forskare på närmaste universitet eller högskolan. Någon som självmant vill hjälpa och stötta. Någon som säger till när universitet eller nåt företag vill slänga saker. Och som även kan ge råd rent kunskapsmässigt om hur man utför specifika experiment.
4. Skaffa utrustning. Ett biolabb är väldigt utrustningskrävande. Utan utrustningen blir det inget biolabb. Olika sätt att skaffa utrustning är:
- Hitta företag och universitet som kan donera (som nämns ovan)
- Köp billigare alternativ på internet. Här finns det olika alternativ. Man kan köpa open source hårdvara, leta på blocket/Ebay/Alibaba eller köpa från företag som säljer utrustning för skolor.
- Bygg din egen utrustning. Eftersom det finns massa open source-hårdvara finns även deras ritningar som man kan använda. Kräver att man har tid och en del kunskap i elektronik, 3D-printing och i hur en laserskärare fungerar.
5. Hur man löser pengarfrågan. Den största och svåraste kostnaden kommer vara hyran för en lokal. Vi i Stockholm hade turen att Stockholm Makerspace hade plats och ville ha med oss i deras verksamhet. Det är en varm rekommendation att hitta en annan organisation i din stad som kan husera verksamheten. Ett makerspace är att rekommendera men det kan vara andra organisationer också. Kanske ett museum, utbildningsorganisation eller till och med ett företag. Ni får någonstans att vara och de får fler besökare. Men akta så de inte ställer orimliga krav på er. Ni ska inte jobba för dem och ni ska bestämma över er verksamhet.
Pengar för utrustning och material kan man få in genom att ordna workshops och ta betalt för material och utrustning som kommer behövas under workshopen. Utrustningen och materialet kan sedan användas för andra projekt. Det är så vi jobbar i Stockholm.
Man kan såklart även försöka få in sponsorer, men det är tid- och energikrävande och väldigt svårt att hitta företag som är intresserade. Och återigen, akta så de inte ställer orimliga krav på er. Ni ska inte behöva jobba för dem och ni ska bestämma över er verksamhet. Ofta vill sponsorer hellre ge material eller utrustning från det egna utbudet än pengar. Det kan vara okej. Det är upp till er själva att bestämma om det känns rimligt. I Stockholm har vi inte lagt speciellt mycket tid på att leta sponsorer och har aldrig haft några sponsorer för biolabbet.
6. Juridiken. Du behöver inget tillstånd eller certifikat för verksamheten så länge du inte modifierar organismer. För PCR behöver du till exempel inga tillstånd. Så fort du vill modifiera en organism finns det ett regelverk att ta hänsyn till. Det är olika myndigheter som har ansvaret beroende på vad det är du vill modifiera. För oss som biohackare är det Arbetsmiljöverkets ansvarsområde som är den relevanta. Det finns fyra olika säkerhetsnivåer. För de två lägsta behöver man bara anmäla att man håller på med verksamheten. Jag har bäst koll på den lägsta nivån för det är den jag ansökte för vårt labb. Det finns ett förenklat formulär om man bara vill ha den lägsta nivån. Man följer dokumentet och genomför en utredning för att vara säker på att inget kan släppas ut i miljön. När man genomfört utredningen skickar man in en anmälan till Arbetsmiljöverket som kan följa upp med följdfrågor. När de är nöjda kommer de skicka en bekräftelse på att ni fått in er anmälan. Sedan kan man till exempel modifiera E.coli till att självlysa.
7. Hitta samarbeten. En av anledningarna till att vi kan göra väldigt mycket under relativt kort tid är i min åsikt de samarbeten vi har med andra organisationer där vi delar gemensamma intressen. Om det finns ett iGEM-lag i staden är det ett givet samarbete. Vi samarbetar med Stockholms iGEM-lag. Tack vare dem kan vi erbjuda flera workshops under våren som vi omöjligen hade hunnit med annars. Och de får material på saker de kan visa upp i tävlingen att de har gjort. Vi har också ett samarbete med iGEM i Uppsala (som vi dock inte riktigt kommit igång med). Tack vare ett samarbete med forskarnätverket Stockholm RNA club hoppas vi kunna ge workshops i hur man använder tekniken CRISPR kring årsskiftet. De bidrar med kunskap, rådgivning, protokoll och vi sköter det praktiska.
8. Experimenten att börja med. Till sist behöver ett biohackinglabb experimentera, annars blir det mer en diskussionsklubb än ett labb. Man ska definitivt inte ha bråttom. Bättre att det är säkert och genomtänkt än det motsatta. Givna experiment i unga biohackinglabb är DNA-analyser med PCR och transformera (modifiera) bakterier till att självlysa. Andra saker man kan testa är att rena proteiner från bakterier eller lära sig mer om mikroskopi. Vad vi har märkt är att nybörjare har svårt för att hantera en pipett i början så vi kommer ha en inledande workshop där vi visar hur en pipett funkar, hur man seriespäder osv (denna sker i samarbete med iGEM).
9. Organisation och driv. Det kan vara lätt att börja starkt men tappa momentum allt eftersom tiden går och man stöter på hinder och andra motgångar. Det är bra om det finns en eller några få som ser till arbetet kommer framåt, driver och peppar. Den som tar initiativ till att ett datum bestäms för nästa träff, som pushar och påminner de aktiva att komma på möten osv. Se också till att ni har ett enkelt sätt att hålla kontakten och hålla er uppdaterade om vad som händer. Alla kan inte alltid vara med på allt. Vi i Stockholm har en Facebook-grupp som vi använder från alltifrån nyheter till att boka möten och ställa frågor om experiment. I Göteborg har de en maillista.