Category Archives: Projekt

Biohacking året 2017

Det har blivit dags för en sammanfattning av biohacking året 2017. Det man kan säga övergripande om året 2017 är att biohacking växer väldigt snabbt och det för med sig både bra och dåliga saker. Det positiva är att många hört talas om biohacking och termen hittar till hem till vanliga människor. Det negativa är att i takt med att allt fler intresserar sig för biohacking försöker också allt fler utnyttja intresset för att sälja saker som inte har starkt stöd bland vetenskapen. För mig är biohacking inte ett resultat av misstroende mot forskare, utan det handlar om friheten att utforska och följa sin nyfikenhet, oavsett utbildningsnivå.

Intresset för biohacking ledde under året också till flera inslag och reportage om biohacking, och då inte bara om chippen men framförallt om kroppsuppgraderingar i allmänhet och tekniker för att förbättra kognitiviteten. Under början av året medverkade jag i Stockholm Hardwares podcast där jag pratade om labbet. I januari gör jag ett återbesök hos Stockholm Hardware, men denna gång kommer jag hålla ett lightning talk om vad som kommer hända i biolabbet under 2018.

Det var också under det här året som SJ blev det första företaget i Sverige och kanske i världen att officiellt förklara att man stöder chippen genom att låta sina kunder använda chippet med deras övriga tjänster. Även om det bara är ett test och resurserna som lagts på projektet är litet så kan man idag lagra sina tågbiljetter på sitt inplanterade chip. Flera andra stora företag har fått upp ögonen, även om det just nu mest verkar ligga på att tjänstemännen får sitta och klura på varför NFC-chippet inte fungerar med deras produkter. Men det rör på sig i alla fall!

Under året hölls också flera biohackerkonferenser runt om i världen. Biohacker summit, med fokus på bodyhacking, hölls för första gången i Sverige på Epicenter. Biohack the planet, som är en konferens som organiseras av världens kanske mest kända DIYbio-biolog Josiah Zayner och med väldigt mycket undergroundkänsla höll sitt andra upplaga under sensommaren. Och Biohack the Planet följdes tätt av konferensen Biosummit som anordnas av MIT Media Lab med den i biohackersfären välkände David Sun Kong i spetsen.

För personlig del var året ett av de mest händelserika åren även om jag inte hann med speciellt mycket nyskapande biohacking (vilket reflekteras av väldigt få poster på bloggen). Jag blev antagen till Stockholms laget i tävlingen Internationally Genetically Engineered Machine (iGEM) vilket under sommaren och hösten innebar att all min vakna tid gick åt att färdigställa projektet. Det hela avslutades med den stora finalen i Boston. Jag skaffade mig också mitt andra chip! Som jag för övrigt satte in i min egen hand. Videoklippet kanske släpps nån dag 🙂

Under 2018 ser jag fram emot att fortsätta utveckla biolabbet i Stockholm Makerspace. Planen är att börja ge kurser i grundläggande labbarbete, i hur man gör enkla DNA-analyser och förhoppningvis blir det även grundkurser i kloningstekniker och en CRISPR-kurs. För chippens del planerar vi att ge tillbaka till communityn kring chippen och bygga den starkare så vi inte behöver sitta passivt och vänta på att företagen ska våga satsa pengar. Vi börjar med att arrangera ett större chip meetup i Stockholm i februari med inbjudna talare så får chippade mötas och vi kan alla lägga grunden för hur vi vill att communityt ska utvecklas.

Men tills dess, god jul och gott nytt år!

Bakteriemackan

För några månader sen blev jag och Stockholm Makerspace kontaktade av en PR-byrå som jobbade på en kampanj för Brödinstitutet. De ville i kampanjen lyfta de goda egenskaper som finns med bröd då det kan fungera som prebiotika för probiotika. Konkret ville de ta fram ett pålägg som bestod av vanlig agar agar och mjölksyrebakterier. Kampanjen kallas för Bread the Future.

Det kan verka som en enkel grej att göra. Allt man behöver göra är att blanda till agar agar och hälla på mjölksyrebakterier. Men det finns en stor utmaning med att försöka odla mjölksyrebakterier på agar agar så att det även går att äta.

Utmaningen är att mjölksyrebakterier, till skillnad från många andra bakterier, är otroligt svåra att odla och de dör väldigt lätt om de inte befinner sig i en miljö där de trivs. I labbar där man forskar på eller med mjölksyrebakterier använder man en näringsblandning som är speciellt framtagen för mjölksyrebakterier och de odlas i en syrefri miljö. Men detta näringsmedium innehåller ämnen som människor inte kan äta, och dessutom fanns kravet att pålägget skulle vara fritt från kött eftersom det skulle vara en veganska macka. Det gick med andra ord inte att använda detta näringsmedium. Dessutom har vi inte tillgång till en inkubator där vi kan odla syrefritt. Jag testade lite att odla med det generella näringsmedium som vi har men som väntat uteblev resultaten.

Jag fick gräva en hel del för att hitta nåt med ens lite potential att kunna lösa problemet men lyckades till slut hitta att man för länge sedan, när mikrobiologi som forskningsområde fortfarande inte var välutvecklat, använde man en blandning av mjölk och tomatjuice för att odla mjölksyrebakterier. Efter ett snabbt test med en agarplatta innehållandes mjölk och tomat kunde jag konstatera att det helt riktigt fungerade. Kolonierna var små och få även efter 48 timmar i inkubatorn, men det fungerade förvånandsvärt bra i jämförelse med de första testen. Jag fortsatte variera parametrarna för att se om det gick att optimera. Jag testade utan tomater för att se om vi kunde slippa behöva pressa och filtrera tomatjuice. Resultatet blev att det inte växte några bakterier. Jag försökte även använda bakterier som finns i yoghurt istället för de bakterier som finns i kapslar på Apoteket, men det fungerade inte heller. Den enda kombinationen som fungerade var mjölk, tomatjuice och bakterier från kapslar från Apoteket.

Det hela var väldigt lärorikt för min del då jag aldrig haft någon vidare koll på mjölksyrebakterier eller förstod hur svåra de är att jobba med. Resultatet blev också helt perfekt då jag fick dem att växa precis i den mängd att de syns på plattan. Det hela är en påminnelse att biologi egentligen är väldigt lättillgänglig som forsknings- och ingengörsfält fast det inte alls verkar som det.

Reportage om tDCS

På Bionyfiken tycker vi om bland annat om att hacka våra hjärnor. En metod man kan använda för att göra det är Transcranial Direct-Current Stimulation (tDCS). Med tDCS kan man stimulera upp och ned specifika områden av hjärnan som resulterar i t.ex. bättre inlärningsförmåga, bättre förmåga till problemlösning, bättre minne o.s.v. Strax innan jul var en journalist från magasinet Filter på besök hos oss och intervjuade Tobias och testade tekniken på sig själv. Nu finns reportaget att läsa här.

Här är ett citat ur reportaget

– Är du beredd? frågar Tobias.
Jag sväljer och nickar, och han vrider reglaget till två milliampere.

Just nu börjar många få upp ögonen för tDCS. Både vanliga människor och forskare. Men medan forskarna börjar få upp forskningsintresset håller hackarna redan på att bygga tDCS-lådor. Om man har riktigt jobbig migrän, ADHD eller andra neurologiska sjukdomar där medicinering inte hjälper så vill man inte gärna vänta på tio års forskning om tekniken redan finns, är ofarlig och det redan finns en mängd forskning som visar på dess positiva effekter.

Om du tycker tDCS verkar intressant rekommenderar jag den presentation som kommer hållas 3:e februari på Karolinska institutet av forskarna Elin Allzén och Federico Nemmi om tDCS och deras forskning om just tDCS. Mer information här.

Och om du vill ha din egen tDCS att testa på dig själv så kom ihåg att Bionyfiken har byggt sina egna tDCS-lådor som vi säljer. Alla pengar hjälper till i andra Bionyfiken-projekt. En openPCR för att driva vårt PCR-projekt hade inte varit dumt alls. Maila vid intresse.

Så här ser de ut:

A photo posted by BioNyfiken (@bionyfiken) on